Page 94 - Jubileumsbok 50 år

Stefan är numera produktionschef men började redan 1995 jobba på golvet som TIG-svetsare vid fabriken i Bunkeflo.
– Jag blev utskickad från Arbetsförmedligen och var som nyinflyttad från Ängelholm glad att få ett jobb, berättar Stefan. Jag blev väldigt väl mottagen och den familjära känslan dominerade. Vi jobbade mycket övertid och jag minns att det var ett ungt glatt gäng. Vi umgicks mycket på fritiden och turande till Dragör och kräftskivor var stående inslag.
– Sen kom nyheten att det skulle byggas ny fabrik (där den nuvarande ligger). Allt som var problem i Bun- keflo skulle bli bra när man flyttat in i den nya fabriken. Lokalerna blev jättefina men en del problem kvarstod naturligtvis.
– Arbetssättet i den gamla fabriken var lite ”High Chaparral”. Inget var uppstyrt men alla visste vad man skulle göra och gjorde det. Och det arbetssättet följde med till den nya fabriken.
En som var en allsidig kraft och ständigt fick hålla på med att rätta till i produktionen var Kjell Eriksmoen, förman, som följt Olle ända från byggtiden. Från Linné- gatan till nya fabriken i Limhamn fanns han i bakgrun- den fram till hans bortgång 2xxx.
Full fart igen
När orderingången ökade behövdes mer personal i pro- duktionen. Setrab anställde ganska mycket ny personal. Arbetsförmedlingen skickade många arbetssökande som i många stycken inte alls var lämpade för den här typen av arbete.
– Det medförde att en del av den familjära känslan försvann, minns Stefan, eftersom så många nya kom in i gänget att man knappt hann lära känna dem. Kvaliteten blev med anledning av den bristfälliga organisationen också lidande ibland.
Problem i Tyskland
När Bengt inte längre hade Volvo som kund gick han över på inköpssidan Efter några år behövdes förstärkning i det tyska dotterbolaget och han flyttade dit under några år.
92
1997 uppdagades att den tyske vd:n handlade bedräg- ligt och sålde Setrabs produkter vidare genom ett eget bolag. Geschäftsführern fick gå på stående fot vilket var ett förfarande som inte ens fanns i sinnevärlden i Tysk- land.
Bengt blev tillförordnad vd och tanken var att en ny chef skulle anställas, men man kom fram till att dotter- bolag inte behövdes längre eftersom Sverige nu var med- lemmar av EU. Man skulle kunna leverera direkt från Sverige till kunderna utan mellanlager i Tyskland.
– Jag blev kvar och arbetade i tvåveckorsperioder i Tyskland, säger Bengt, var hemma en vecka och sedan tillbaka igen. Den viktigaste tillgången var tjejerna på kontoret och kundregistret.
– Jag ringde runt till samtliga kunder och förklarade situationen, säger Bengt. Kontoret i Tyskland lades ner efter ett par år men alla viktiga kunder blev kvar. Vi tog fraktkostnaden under något års tid, så för kunderna blev det inget negativt att vi la ner ett försäljningskontor som vi inte behövde längre.
Fantastiskt arbetsklimat
En annan medarbetare som också vittnar om och beröm- mer det fina arbetsklimatet på Setrab är Anna Jarbe som började på företaget i maj 1988 och egentligen skulle vara målare. Men det blev så att hon började som standard- montör och monterade oljekylare till Saab och Volvo i Bunkeflofabriken.
Efter mammaledighet flyttade vi in på nuvarande adress 1997 och jag fortsatte som montör.
– Vi började med ett nytt kvalitetssystem och det skulle finnas kvalitetsansvariga på varje avdelning och det fick jag axla plus att jag delade arbetsledarrollen med en annan tjej. Personkemin mellan oss fungerade dåligt och det slutade med att jag blev utbränd och sjukskrevs.
– Efter sjukskrivning fick jag tjänsten som miljö- och kvalitetssamordnare på företaget.
– Arbetsklimatet på Setrab har enligt min uppfattning varit, och är fortfarande, helt fantastiskt. Jag fick enormt mycket stöd i samband med sjukskrivningen.
1988 – 1997