Page 77 - Bilfamiljen

Året var 1951 och på Östra Tullgatan 6 i Malmö utan- för Förenade Bils nyinvigda bilhall, pågick marknads- föring på hög nivå. Stadens då modernaste bilhall var futuristiskt utrustad och i fasaden över entrén fanns en arkitektonisk delikatess i form av ett par utdrag- bara järnskenor avsedda att placera en bil på. Inspi- ration kom som så mycket annat från andra sidan Atlanten, där knepet att få uppmärksamhet handlade om att testa nya gränser.
Men varför ville man just hissa upp en bil i luften med genant blottat underrede och hjul utan fäste? Jo, exponering var 50-talets modeord inom bil- branschen, konkurrensen hårdnande och det gällde att bjuda på något extra för att vinna kundernas upp- märksamhet.
Förenade Bils strategiska läge vid Östra Tullgatan, som var vägen in till staden för alla som kom norr- eller österifrån, var såklart en väl lämpad plats att fånga de förbipasserandes blickar. En svävande bil över huvudet på promenerande malmöbor, spår- vagnspassagerare och bilåkare var en både lustfylld och fascinerande exponering av ett nytt märke eller en ny modell. En bil uppslungad på piedestal slog an känslor om drömmar och frihet – en snar framtid där allt var möjligt. Inte konstigt då att Sydsvenskan var på plats med både journalist och fotograf för att i ord och bild fånga denna nyhet när den nu introducera- des i Malmö. Det här var en stor händelse, men ett litet problem återstod dock att lösas, nämligen den lilla detaljen hur man skulle få en fabriksny Morris Minor på plats? Morrisen var namnet till trots ingen lättviktare.
En mobil lyftkran hade rekvirerats och Antonssons Målerifirma hade ställt två av sina längsta trästegar till förfogande. En stor manlig skara förståsigpåare hade anslutit för att inte missa något av äventyret.
Här fanns de som hade varit med förr, som ”visste” hur man borde göra, och pratade på utan att praktiskt åstadkomma det minsta lilla. Därtill en stor skara allmänt nyfikna samt två poliskonstaplar som överva- kade ordningen. Här fanns också ”utförarna”, de som måste lösa uppgiften. Deras verkstadsklädsel signa- lerar att de tillhöra Förenade Bils personal. Ingen fick gå hem förrän Morrisen var på plats.
Bilden är tagen under ett kritiskt moment, Mor- risen hade lyfts upp och skulle just sänkas ned på järnbalkarna. Nu gällde det att den inte gled av sitt upphöjda läge. Mannen som står lojt lutad sig mot lyftkranen verkar ta det hur lugnt som helst, han har till och med vänt bort ansiktet och pratar med någon utanför bilden, kanske är det kranföraren som får ett ”gott” råd. Man svär, ropar skärrat till varandra. Bilen får inte ramla ned. Åskådarna följer med spänning situationen. En mamma samlar för säkerhets skull
in sina barn. Har han som klättrar upp i stegen läget under kontroll? Mannen med ryggen mot kameran,
i lång rock som hålls ihop av ett brett läderbälte, står tyst och funderar på två alternativa tidningsrubriker: ”Morris föll tungt” eller ”Morrisen lyfte”. Situationen löste sig utan att något hände och alla kunde andas ut. Morrisen kom på plats och bilen blev stor försälj- ningsframgång. Exakt vilken betydelse exponeringen på fasadskenorna hade går inte att säga, men tilltaget fick många människor att komma och titta. Förenade Bil fortsatte sedan att skicka upp nya bilmodeller de närmaste kommande åren. Men något decennium senare hade bilarna växt i omfång och blivit allt tyngre så att järnskenorna varken längre var säkra eller räckte till, utan de sköts in och blev därefter aldrig mera använda.
Det är inte alltid så lätt att kalkylera hur länge framtiden ska vara. Men konceptet att exponera bilar
Lyftet
73
1950-talet