Page 12 - A diary of a Daytrader

Oavsett gällde det att hålla farten och utnyttja försprånget, för även om alla inblandade förstod att nätmäkleri var en del av framtiden så var det nog inte många som vågade tro på att det inom kort faktiskt skulle bli det nya normala.
Horwan då? Jo, han dök inte upp. Inte på en timme i alla fall. Jag väntade. Två timmar hade nu gått. Inget svar på mobilen. Ulrika och Robban hade dykt tillbaka in i jobb, så jag gick lite försiktigt runt och hejade på mitt knappa dussin blivande kol­ legor. Stämningen var avslappnad trots den påtagliga stressen. Medelåldern var betydligt lägre än på en traditionell bank, och lika purkna som man kunde vara över en massiv arbetsbelastning och ständigt släckande av bränder – lika upprymda var man över kundtillströmningen. På den tighta och ganska röriga ytan, så utkristalliserade sig ändå tre öar: Kundtjänst/Backoffice, IT och mäklarbordet. Plus Horwans bord som stod för sig självt: en svängd hörndesk modell större men likväl översvämmad av pap­ perstravar, staplade dricksglas, oöppnade McDonaldspåsar och ett par tre laptops mitt i allt.
Bara av skrivbordet att döma stod det klart att Horwan var någon som hade väldigt mycket att stå i, och kort därefter insåg jag att han var lite överallt. Men ändå inte, vilket kunde inne­ bära att saker och ting ofta blev varken hackade eller malda. Med tiden kom han dock att bli bättre på att delegera ansvar och uppgifter. Att släppa efter lite.
Hursomhelst, efter nästan tre timmar dök han äntligen upp. Snabba steg, svettpärlor på den kala hjässan, en virrig blick men med ett oemotståndligt leende. Och en McDonaldspåse i handen. Horwan ursäktade sig vant över sin sena ankomst och frågade om jag väntat länge? Innan jag hade kommit på vad jag skulle svara, så tyckte han att vi för ordningens skull ändå skulle ha en intervju. Eller i alla fall ett samtal. Anställningsavtalet hade han glömt be personalchefen på Fina Firman att ta fram, så det fanns ändå ingenting att signera. I alla fall inte för stunden. Vi satte oss i soffgruppen och under vår konversation så knappade Horwan oavbrutet på en laptop som han hade i knät. Om han tog anteckningar från vårt samtal eller jobbade på något
16