Page 11 - A diary of a Daytrader

Med järnhand hade han axlat sitt uppdrag och mejslat fram en ledarstil enligt epitetet "management by fear".
som framgångsrik räntemäklare, hade Nackskottet sedan några år tillbaka fått förtroendet från firmans ägarfamilj att ta sig an VD­rollen. Med järnhand hade han axlat sitt uppdrag och mejslat fram en ledarstil enligt epitetet ”management by fear”. Med sitt traditionella yttre till trots, såg han potentialen och framtiden i aktiemäkleri över internet. Nackskottet insåg att ”om vi inte gör det, så gör någon annan det” och då kan just det där försprånget vara avgörande. En annan klarsynthet av Nack­ skottet var att när andra kunde se risker i att med ett nätmäk­ leri konkurrera ut sin egen core business, såg han det i stället som ett komplement och att därigenom kunna öppna upp för en ny och bredare kundgrupp. Med detta sagt kom Nätmäklaren att bli Nackskottets både skyddsling och baby. Och som marionett tillika nanny hade han alltså utsett Horwan till VD för Nätmäklaren.
Tillbaka till trappuppgången där på plan sju, vid glaskupan uppe på taket. Ulrika öppnade när jag ringde på. Ett glatt åter­ seende och en välkomnande kram senare, satt vi i den lilla soffgruppen. Någon representationsyta fanns inte i Nätmäklarens lokaler, vilket ju låg i sakens natur. Så lite fysisk interaktion med kunderna som möjligt. Det mesta skulle ju skötas över inter­ net, och redan här låg man i framkant med tanke på att detta var 1996. Skulle det behövas något mötesrum, så fanns det att tillgå nere hos Fina Firman. Skalfördelar alltså.
Robban anslöt med kaffe, men verkade stressad. Samma sak med Ulrika, trots hennes lugna yttre. Det visade sig att de var över­ belamrade med arbete. Allt var i rullning och kundtillströmningen hög men tekniken, som hela idén med ett nätmäkleri hänger på, var svajig och man var kort om folk. Samtidigt gick det rykten om att de tre grundarna som lämnat redan var i gång med att starta en konkurrerande verksamhet, men ingen visste säkert.
15