Page 8 - A diary of a Daytrader

innanför väggarna på universitetets matematik­ och fysikinsti­ tutioner så hade min koll på mode liksom lämnat skeppet. Fors­ karna och doktoranderna där var såklart slipade inom sina gebit, men man kunde inte beskylla dem för att besitta någon som helst klädstil. Träskor eller foppatofflor, löst hängande byxor och en förhoppningsvis rättvänd och ren tröja.
Nåväl, den flinka expediten synade mig nerifrån och upp, och därefter uppifrån och ner. Jag behöver en kostym typ, sa jag och nämnde lite svävande att jag just fått jobb på en sorts bank. En grafitgrå från Tiger lyftes ned från hängaren. Han gav mig även en rosa skjorta att prova kostymen tillsammans med. Skeptisk till skjortans färg gick jag in i provrummet, dressade om och upptäckte något nytt. Åtminstone för mig. Kostymen var slimmad i sitt snitt, långt i från de luftiga axelklaffsförsedda varian­ terna man såg i Miami Vice. Den här satt ju som gjuten. Den rosa skjortan gav en oväntat bra kontrast mot såväl min hudton som mot kostymen. Det var inget snack, den här kostymen skulle jag bara ha. Och den rosa skjortan. Det blev en vit också. Och en ljusblå. Alla i samma modell. Lika bäst så.
Kalaset gick nog på fem lax. En på den tiden svidande summa för min plånbok, men å andra sidan så skulle jag ju börja få lön snart och bestämde mig för att kalla det en investering.
Väl ute på gatan kändes det minst sagt awkward att promenera tillbaka mot S:t Eriksplan där jag på den tiden bodde, bärandes på en kostym över axeln i ett slags fodral med galge inuti. Jag, som ju alltid varit en jeanskille, definierat mig som grunge och klippt av mitt långa hår bara för något år sen. Det här nya var inte jag, utan bankpyjamasen skulle bara få vara mitt alter ego.
Det här nya var inte jag, utan bankpyjamasen skulle bara
få vara mitt alter ego.
12