Page 173 - Countrysmart Q1-2024
P. 173
har hämmat någon av oss.
Närmsta skolan för Amelies del fanns
i Tomelilla och där var hon en av tre i klassen som inte pratade skånska.
– Inga problem med det. Jag blev inte mobbad och jag hade kul med mina skolkompisar.
sedan TV-produktionen av Kockarnas kamp flyttade in i stenladan är Tosterup riksbekant.
– Det är så intressant och roligt att se hur mycket det betyder för flera företag runt Tosterup.
COUNTRYSMART • BOKTIPS Det är också en förklaring till att so-
cialdemokratin behöll systemet med fi- deikommiss så länge som till 1963.
Efter release av boken som hölls på Torups slott i Skåne och på Hallwylska palatset i Stockholm är Amelie nöjd med
resultatet. Boken har tagit emot väl och nu finns tid för författa- ren att ägna sig åt det hon upptäckt på sena- re år.
– Jag är skogsbads- guide och det har jag utbildat mig till hos Scandinavian Nature and Forest Therapy Institute.
Kanske blir det en bok om det också. Om fenomenet mystik på svenska slott och på teatrar har hon redan skrivit i två böcker. Samt en om konsten att samspela med hästar - det är också ett ämne som hon är
hemma på. Liksom på slott, varav Toste- rup är det där hon växte upp.
www.polarisfakta.se www.bokus.com
Hemma på slottet fanns det alltid något att göra. Maskinhal- len fungerade perfekt som tennisbana, häs- tarna och ridningen tog sin tid och vid skördetid hjälptes man åt med betorna. Vi spelade kort och tea- ter med pappas gamla faster och det var hur roligt som helst.
– Vi hade en fin och lycklig barndom och uppväxt. Vi var inte bortskämda, men vi hade en barnflicka från byn Ingelstorp och jag har fortfaran- de kontakt med hen- nes familj.
Avstånden mellan skolorna Lindes- borg i Tomelilla och Lundsberg i Värm- land är mer än den geografiska sträckan. Skilda världar som sällan möts och med det tog nästa fas i livet över för Amelie. Efter Lundsberg var det dags för Journa- listhögskolan och pojkvän. Och nu var det inte lika enkelt som med kompisar- na i Tomelilla när det var dags att visa upp kärleken för föräldrarna hemma på slottet.
– Jag ville bli betraktad för den jag var som person och ingenting annat. När vi var i Svenstorp, fem minuter från Tos- terup, började jag mumla om att mina föräldrar bodde i ett stort hus. Han blev ganska paff när vi kom fram.
Det stora huset på landet, alltså Tos- terups slott, har också haft svåra perio- der. Liksom de flesta slott har man be- hövt skapa business och aktiviteter som bidrar till det underhåll som de stora byggnaderna kräver. På Tosterup har Jan och Catherine satsat på äppelodling och produktion av cider och must. Och
Tornet på Tosterups slott har brukats som sjömärke, försvarsfäste, gårdskapell och observatorium. Nume- ra ryms här allt från biljardbord till matsal, gästrum och vindsförråd.
Under arbetet med boken har Amelie oväntat träffat personer som på ett el- ler annat vis har anknytning till slotten i boken. Ett hände sig under en tågresa när Amelie var på väg hem efter en lång och intensiv dag med tre författarsamtal hos bokhandlarna i Ystad, Hällviken och Gleerups i Lund. På platsen mitt emot satt en kvinna i lila kappa.
– Jag var trött och ville bara säga till kvinnan att jag gillade hennes kappa. Men så började vi prata och hon berätta- de att hon var illustratör och jag hakade på med boken. Det visade sig att hennes pappa hade jobbat på Torups slott under mitten av 1920-talet. Alltså 40 år innan jag föddes i Simrishamn och kom som bebis till Tosterup.
Mötet på tåget är ett av många ovän- tade möten med människor som på ett eller annat vis har en anknytning till nå- got av slotten.
– Slotten var stora arbetsgivare. Det fanns skolor, tjänstefolk för olika sysslor och det fanns många bönder som arren- derade mark.
COUNTRY SMART
173