Page 44 - MAX

När åtta mil
för en riktigt god hambergare var värt en resa
1986 FANNS DET 10 hamburgerrestauranger under paraplyet MAX. Man hade just öppnat en andra i Luleå, på Gågatan, mitt i City.
Men trots att man fyra år tidigare, 1982, etable- rat sig på Drottninggatan i Stockholm, var MAX en nära nog norrländsk företeelse.
Visserligen hade ryktet spritt sig om den där hamburgerkedjan där uppe i norr som servera- de nygrillade, inte varmhållna hamburgare, och visst talades det om att norrlänningarna inte drog sig för att åka miltals för ett en riktigt god ham- burgare.
Men ändå, MAX tillhörde den kalla Nord.
ÄNDA SEDAN STARTEN i Gällivare var Curt Bergfors styrelseordförande i MAX, och under olika perioder arbetade han också som verkstäl- lande direktör.
Efter Sörböle i Skellefteå öppnades restaurang- er i Luelå, Piteå, ännu en i Skellefteå, Umeå, Bo- den, Sundsvall och så en andra i Luleå.
Samtidigt började Curt att etablera sig som en- treprenören som startade det ena projektet efter det andra i Luleå.
Och inget var honom främmande.
EFTER DET KORTLIVADE experimenten med Badhuskaféet, ck Luleå sin egen Drugstore och så småningom ett solarium i bottenplanet på Curt och Brittas villa på Lulesundet. Curt tog hand om SSAB:s personalrestauranger. Han öpp- nade videobutiker i Luleå, Skellefteå och Umeå.
Han startade en gourmetrestaurang som gav en doft av Paris i Luelå.
Han gav sig in i hotellbranschen, som så små- ningom ledde till att han drev tre hotell i Luleå.
Han blev Luleås okrönte nöjeskundg och ck människor att åka långväga för att få sig en hel- kväll i nöjesmetropolen.
Han hade nått sitt mål att bli ekonomiskt obe- roende redan i mitten av 1970-talet.
MEN 1986 hade Curt Bergfors nått en brytpunkt i sitt hektiska liv. Hans och Brittas situation hade förändrats. De hade två söner, Richard född 1975 och Christoffer, 1977.
Curt yttade till Stockholm, och slog sig ned i en vindsvåning i Gamla stan. Britta stannade kvar i Luleå med sönerna.
Han kände att han behövde ta en ordentlig fun- derare på sitt liv.
DEN 23 JUNI höll Max ett styrelsemöte. Curt av- gick som verkställande direktör.
Hans framtidsvision var att helt ägna sig åt det han trivdes allra bäst med och bedömde som allra viktigast: bevaka och utveckla konceptet.
”Jag tänker mig ut på havet för att fundera”, sa Curt till styrelsen.
”Kanske i ett halvår kanske resten av mitt liv”.
MEN DET GRYMMA ÖDET ville annorlunda.
44