Page 20 - nr2_2017

FÖRBUNDSNYTT: Forskare om Bdd – självupplevd fulhet
För att ställa diagnos behöver vården fråga om symptom
BDD är vanligare än schizofreni och bipolär sjukdom typ 1 och drabbar två av 100 i befolkning- en. Men var är alla patienter?
Hur kan det komma sig att så få personer får diagnosen dysmorfofobi, BDD, eller på svenska ”självupplevd fulhet”, när vi vet att två av 100 är drabbade?
Det frågade sig psykologen och forskaren Jesper Enander när han besökte Stock- holmsföreningen för att prata om hur BDD yttrar sig, varför man får sjukdomen och hur man kan få hjälp.
Jesper Enander har flera tankar om varför BDD är underdiagnosticerat. Många som är drabbade kan uppleva det som skamligt och ytligt att prata om att se sig själv som ful, därför söker de inte vård. Man är rädd att inte bli tagen på allvar och de som lider vet inte heller att BDD går att behandla. Även inom psykiatrin är kunskapen bristfällig.
– För att kunna ställa diagnos behöver vården fråga om symptomen, sa Jesper Enander.
Ofta söker personer med BDD vård som inte är psykiatrisk utan istället kosmetisk behandling för den kroppsdel de upplever som problemet. Uppskattningsvis har 13 % av dem som söker sig till plastikkirurgi BDD och 11% av dem som går till en hudmottag- ning. Mellan 20 och 40 % av alla patienter med BDD har genomgått minst en plastik- operation, det absolut vanligaste ingreppet är näsplastik, cirka 30 %.
För att få diagnosen BDD ska en person ha en fixering vid en upplevd defekt i utseendet. Om det finns en smärre fysisk avvikelse så är fixeringen vid den påtagligt överdriven.
– Vad ser ni för fysisk avvikelse hos mig? frågade Jesper Enander publiken. Vi gis- sade på allt från högt hårfäste till sneda ögonbryn men gick bet. Facit var att Jes- per har en fastväxt örsnibb. Ingenting som vi tänkte på alltså.
– Om jag hade haft BDD hade jag gjort allt för att dölja mitt avvikande öra. Kan- ske hade jag haft keps, eller hela tiden vänt andra sidan till, sa Jesper.
Oftast är det flera saker som en person drabbad av BDD tycker är fel – näsan, huden eller håret är vanliga. Det negativa fokuset på utseendet för med sig olika tvångsliknande ritualer och säkerhetsbe- teenden, som att spegla sig ofta eller att undvika speglar. Rädslan att bli negativt bedömd av andra leder lätt till isolering. BDD kan vara en orsak när ungdomar inte kommer iväg till skolan utan blir hemmasittande. 70 % av de som drabbas insjuknar under tonåren.
– Många har dålig insikt och självmords- risken är markant förhöjd.
31–80 % rapporterar att de har, eller har haft självmordstankar, 25 % av vuxna pa- tienter har gjort ett tidigare självmords- försök och 21–44 % av barn och unga har gjort ett tidigare självmordsförsök.
– Men estetisk behandling fungerar inte. De flesta upplever ingen skillnad efteråt och sannolikheten att du mår sämre är stor, sa Jesper Enander.
Varför får då vissa dysmorfofobi? Både biologi och miljö kan utgöra riskfaktorer. Tvillingstudier gör det möjligt att räkna ut hur mycket som beror på arv, delad
miljö (familj, hemmastil, området man bor i) och icke-delad miljö (en tvilling är med om en olycka, eller får en sjukdom osv).
Arv och unik miljö har lika mycket infly- tande vardera, 50 %.
– Den delade miljön förklarar ingenting, det har inte så stor betydelse hur du beter dig som förälder, sa Jesper Enander.
Så rubriken på den här texten skulle också kunnat vara: ”Föräldrar helt utan skuld”. Något som många föräldrar ofta behö- ver höra, om och om igen, när deras barn drabbas.
Endast ett fåtal behandlingsstudier har genomförts men det de visar är att antide- pressiv medicinering räcker en bit.
– Om man också genomgår kognitiv be- teendeterapi (KBT) blir resultaten bättre. Det är ganska ovanligt att någon blir bättre helt utan behandling.
Jesper Enander och hans kollegor på Ka- rolinska Institutet har gjort studier med internetförmedlad KBT. Resultaten är goda; 50 % av patienterna uppfyller inte längre diagnoskriterierna för BDD efter avslutad behandling och återfallen är få. Innan en sådan behandling kan bli till- gänglig inom vården ska ytterligare en studie göras där den internetförmedlade behandlingen jämförs med vanlig KBT.
Text: Anna Fredriksson
20 NYTT OM OCD NR 2/2017