Page 17 - Nytt om OCD nr 1_2017

Insändare
Från jurist till lövkrattare
och konstnär på grund av OCD
Jag är lycklig och får mycket kärlek, exempelvis från min fru. Däremot är jag inte rik på pengar. Livet för mig är positivt – med ett undantag: mitt psy- kiska funktionshinder. Ja, jag har således ett kors att bära; det har väl alla män- niskor. Min huvuddiagnos är OCD, allt- så tvångshandlingar och tvångstankar. Därtill kommer bipolär 2 och Tourettes syndrom. Bipolär 2 innebär, för mig, att jag har humörsvängningar i form av hög- aktiva perioder som följs av passivitet med ”svartsyn”. Mitt Tourettes syndrom yttrar sig i att jag, vid jäkt, stress och bekymmer, drar mig i näsan upprepade gånger. Till karaktären är jag glad och öppen och optimist.
Min utbildning består av juristexamen med tingsnotariepraktik, och jag var klar 1972. 1977 drabbades jag av nervsam- manbrott, orsakat av mycket allvarlig psykisk ohälsa, och ungefär 1990 fick jag ovan nämnda tre diagnoser. Efter nerv- sammanbrottet har jag varit hemma, utom då jag terapiarbetat på en skyd- dad verkstad i Edsberg i Sollentuna, som lövkrattare i parken till Sophiahemmets Sjukhus i Stockholm etc.
Mina många tvångshandlingar har exem- pelvis varit följande: En hel dag klättrade jag upp och ner på en stege till en vinds- lucka, några somrar tog jag tvångsmässigt helt bort färg från vårt dåvarande hus med en liten metallskrapa för ommålning, ett par timmar varannan dag duschade jag om och om igen, i ett förrådsskjul hade jag en slipmaskin, som jag satte på och stängde av massor med gånger, badkaret i huset mon- terade jag isär och ihop flera gånger vissa dagar. Och så kontrollerade jag allt möj- ligt om och om igen: att spisen var släckt, att kaffekokaren inte var på, stängning och öppning av dörrar ”i det oändliga”.
Tvångstankar har plågat mig mycket – i en timme, i en dag, i en vecka, i en månad. Dessa har jag ältat och grubblat över dagar och nätter. En tvångstanke hade jag i ett år: Jag trodde att min pappa hade en hemlig förmögenhet, som han skaffat sig olagligt.
När jag slutade förvärvsarbeta, började samhället försörja mig. Nu är min fru och jag ålderspensionärer. Samhället har även ställt upp för mig med psykiatriker, psy- kologer och terapeuter. Jag har erhållit kognitiv beteendeterapi och psykoterapi. Och medicin.
För att lindra den oerhörda psykiska smär- tan jag hade, drack jag alkohol, så att jag blev alkoholist. Det var för tjugofem år se- dan. Nu är jag helt fri från alkohol och har inget begär, ”sug”, efter den. Hur min al- koholism försvann går över mitt förstånd.
Jag är enormt kreativ och håller jämt på med flera projekt, särskilt inom konst, ju- ridik, religion, politik, filosofi och histo- ria. Politik har jag ägnat mig åt hela livet; jag är aktiv medlem i Kristdemokraterna, och är aktiv katolik.
Hela mitt liv har jag också ritat och må- lat; utom mellan det att jag var 18 och 35 år, då juridiken var mitt stora livsin- tresse. Ungefär år 1995 återupptog jag ritandet och målandet. Nu har jag en del framgång som konstnär. För ett år sedan hade jag, efter inbjudan, en mycket lyck- ad utställning av fem oljemålningar på ett berömt galleri på Manhattan: Agora Gallery. Vi var där. Min konstriktning har jag gett namnet Teorealism, Teo-Gud, Realism-Verklighet, således totalverklig- het. Mycket av min konst finns på min hemsida www.korse.se.
Lars Korse
NYTT OM OCD NR 1/2017 17