Page 158 - Bilfamiljen

1970-talet
ringen i Sverige. Bilderna togs i naturen nära Dalby, på den skånska sydkusten och i Gamla Stan i Stock- holm. Den senare under en viss dramatik. Efter att ha stått med tända strålkastare hela dagen, var batteriet urladdat när det var dags att köra hem bilen till den dåvarande utställningslokalen på Wennergren Center. Bilen, som stod i en trång gränd och hade batteriet i bakluckan, behövde alltså diskret hjälp via startkablar från min BMW. Jag kan sammanfatta min körning genom de trånga gränderna med att jag inte blev populär hos lokalbefolkningen.
Andra engelsmän som passerade Förenade Bil Import var Rover och MG. Kul att jobba med, men nöjet blev inte så långvarigt. Det blev det däremot när MINI i början av 2000-talet återinträdde på markna- den. Reklamen var internationell, med tyngdpunkt på innehållsrika broschyrer. Med ett ungdomligt anslag, kändes MINI som en frisk fläkt. Det betonades av att man även tog fram stora kollektioner med kläder och accessoarer, som stärkte känslan för märket. Broschyr- arbetet pågick i ungefär 15 år, tills man bestämde
att de svenska köparna skulle få sin information på engelska. Eller inte alls i tryckt form – de vackra och spännande broschyrerna verkar ha helt försvunnit från återförsäljarna.
500 000 ord om året
Medan jag arbetade med ett helhetsgrepp på mark- nadsföringen av BMW i Sverige tillsammans med Förenade Bil Import, fick jag tidigt en förfrågan om jag ville översätta bilbroschyrer från tyska. Hur svårt kunde det vara? Jag hade ju tyska i gymnasiet ända till den sista dagens muntliga examen. Men biltyska skilde sig något från Schiller och Goete. Efter att inte ha funnit ”Bremsnickaufgleich” och ”Durchzugför- mögen” i lexikonet, lät jag den egna analytiska förmå- gan göra jobbet. Och när det inte räckte med begrepp som var vanliga i bilvärlden, uppfann BMW egna tek- niska lösningar som fick nya ord – många hamnade i motortidningarnas spalter.
Från ett par broschyrer om året i början, blev det med tiden två omgångar med ett 20-tal broschyrer om året, bara för bilarna från BMW. Lägg till tillbehör,
personlig utrustning, cyklar m m samt allt material för MINI och motorcyklarna, så blev det någon halv- miljon ord om året. Flitens lampa brann länge på kväl- lar och helger.
Det var i broschyrerna som de tekniska nyheterna presenterades. Från speciella broschyrer som ”Fram- tidens vägar” där den nya elektroniken förklarades till ingående tekniska beskrivningar för varje detalj och komponent i modellbroschyrerna. Efterhand fick materialet mer en karaktär av livsstilsmagasin med berättelser om resor och upplevelser med bilen eller motorcykeln. Särskilt de tvåhjuliga fordonen från BMW lämpade sig väl för reseupplevelser. De tog mig genom Afrikas djungler och savanner, över Andernas berg och högslätter, Amerikas storstäder, Asiens enorma vidder och fascinerande platser i Europa. De många timmarnas arbete vid datorn blev på så sätt en sorts fritidssysselsättning som kompensation för bris- ten på normal fritid.
Idag har det tryckta material ersatts av vad man kan finna på webben. Inte så tillgängligt, lite tråkigt och knappast de samlarobjekt som broschyrerna var. Själv saknar jag även alla de trevliga medarbetarna på de produktionsbyråer i Hamburg och München, som jag varit i praktiskt taget daglig kontakt med. Både via telefon och mail och vid personliga besök i Tyskland och hemma hos mig i Skåne.
Den gamle och bilen
Förenade Bil Import var i princip synonymt med familjen Söderström. En av de sista gångerna som jag såg Allan Söderström var i slutet av 70-talet, på bron över järnvägen på Västkustvägen i Malmö. Jag körde norrut, han var på väg till kontoret på Östra Tullgatan. Allan Söderström körde en röd BMW 507 med ned- fälld sufflett. På huvudet bar han en enkel reklam- keps med texten ”Gustaf W Trä”. Bilen står idag på
det fina museet. Jag hoppas att reklamkepsen också är bevarad – att jag minns den så väl, måste bero på att den symboliserade något viktigt: mannen, bilen och kepsen utstrålade en kombination av elegans och saklighet på ett fullkomligt naturligt sätt. Just då upp- levde jag det som något av sinnebilden för BMW. ■
154