Page 186 - Bilfamiljen

1990-talet
Dags att starta om från noll
– När jag kom hem efter traineetiden i München var allt i princip kört, berättar Joakim Söderström. Vi fick ta hand om det enda kvarvarande skuldtyngda bola- get, Förenade Bil AB i Malmö. Allt annat var borta.
Det var den stora finanskrisen som gjorde att
läget blev prekärt. På bara några år rasade antalet nyregistrerade bilar i Sverige från 344.000 år 1988
till 125.000 år 1993. Förenade Bil hade 8–9.000 bilar ståendes osålda i frihamnen, fastighetslån för anlägg- ningar över hela landet som skulle betalas och de anställda krävde naturligtvis sina löner. Samtidigt drog bankerna ner krediterna och bolagets huvud- bank, Götabanken gick i konkurs. Man var tvungna att börja sälja ut verksamheten bit för bit. Förenade Bils knappt färdigställda mönsteranläggning i Stock- holm såldes för en spottstyver till Bayerische Motoren Werke i München. 1991 tvingades man även lämna över den viktiga importverksamheten till BMW.
Estlands Honorärkonsulat på Östra Tullgatan i Malmö.
FOTO: BJÖRN TIEDEMANN
Alla Förenade Bils filialer, förutom malmöbolaget som idag är en av världens äldsta återförsäljare för BMW, hela lagret och importverksamheten var borta. I fastighetskrisen spår fick sedan Conata-gruppen problem som så många andra bygg- och fastighets- bolag. Familjen Lars Söderström var huvudägare i moderbolaget till den välrenommerade byggjätten NPL Bygg som också drogs med i konkursen.
– Det enda importbolag vi behöll var Svenska Honda men japanerna gick in som delägare med 50%. I Japan avskedar man aldrig någon och när vi var tvungna att dra ner på personalen blev det blankt nej från Japan. Efter långa förhandlingar, kanske i ett års tid, lyckades pappa Lars komma överens med japa- nerna, som köpte tillbaka vår del med samma summa som vi gått in med en gång i tiden. Det var den sista importen vi hade, avslutar Joakim.
Mitt i all turbulens med finans- och fastighetskris registrerades också Förenade Motor AB. I det bolaget fanns initialt agenturen för Land Rover. Peter och Joakim fick börja jobba som bilförsäljare. Deras utbildning som var skräddarsydd för roller i import- verksamheten var nu som bortkastad.
– Vi fick putsa och städa. Peter, pappa och jag fick flytta bilar från museet eftersom de lokalerna också blivit uppsagda. Vi var tvungna att dra ner på alla utgifter och sålde undan flera av de orenoverade veteranbilarna. Resten av samlingen placerade vi
ut i mindre kostnadskrävande lokaler. Vi hade köpt lokalerna vi har museet i idag och fick ägna kvällarna åt att flytta 2–3 bilar varje kväll. Vi drog med bogser- linor och det var kallt och ofta blåsigt och regnigt.
– På 80-talet hade vi själva kört fina bilar men när 182