Page 72 - Jubileumsspecial 2024

CONTRYSMART • NR 3-2022
72
COUNTRY SMART
När kyrkoherden ringer och frågar om jag vill kom- ma till filmfesti- valen i Arjeplog i ställer för Sven Wollter finns bara det spontana svaret: Skojar du? Men nej, kyr- koherde Ingrid Paava Holmström menar allvar. Jag tackar ja och ett par veckor senare är jag och min man Lars på plats i det vita vinter- landet. Just i den lilla norrländska byn som innan festivalen var mest känd för vintertest av bilar.
Filmfestivalen startade Ingrid 2004 och hennes idé var att förena film med kyrkans ord om hopp och tro. Och med det förmedla budska- pet i ett scenario utanför kyrkans väggar och med en ny rollbesätt- ning. Lokaler fanns i byn, frivilli- ga krafter var beredda och det ny- byggda hotellet var perfekt för de skådespelare som skulle bjudas till festivalen. Vad kunde gå fel?
Det här året, 2009, ska filmen En sång för Martin visas och dis- kuteras. Men Sven Wollter har förhinder och som författare av Ett minne för livet - boken om alzheimers sjukdom blir det jag som ersätter Sveriges kanske mest applådera- de skådespelare. På plats är också Maria Lundqvist med familj, Jakob Eklund, Per Ragnar och Rolf Lass- gård med dåvarande fru.
Under festivalen visas filmer där ondska och våld ställs mot hopp och tro medan kärleken sätts på prov. I filmen Den man älskar spelar Rolf Lassgård den godhjärtade fisk- handlaren Alf och det är ett minne för livet att sitta bredvid den stora, varma och trygga Lassgård medan filmen rullar. Man ska förstås inte döma hunden efter håret men nå- gonstans i huvudet hör jag Einbusk singers röster sjunga ”Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, och jag såg att godhet fanns...”
Innan det är dags för ridå på fes- tivalen får Ingrid frågan hur hon har gjort för att få festivalen att leva vidare. Hon svarar: ”Jag sådde ett frö och såg till att ingen trampade pådet”.
Två veckor efter Filmfestivalen i Arvidsjaur 2022 sker nutidens störs- ta övertramp i Europa sedan andra världskriget. Kängorna är stora och sulorna är grova.
Men det måste finnas hopp och tro på alla plan och i varje stund. Som alltid kan ingen göra allt men
alla kan göra något. Därför publicerar vi Björn Ranelids och Olena Zelenskas öppna brev och ställer en stor artikel om Fabergés ägg åt sidan. Och eftersom för- svarsfrågan är het rundar jag av med det citat som finns på väggen i Gula Ridhu- set på Strömsholm i Västmanland: ”Där konsten slutar tar våldet vid” och jag har sett och läst det flera gånger. För jag har tidigare i livet varit både Blå Stjärna och flyglotta i underrättelsetjänst. Att det vi övade på vid den tiden skulle komma att bli så aktuellt och nära – det
såg vi inte komma.
Trevlig läsning och allt gott!
KRISTINA FRÖLING Chefredaktör
Jag mötte Lassgård...