Page 28 - Yoga Hela Livet Ebok

Meditation
Ett andetag i taget.
Andas in. Andas ut.
Närvaro i varje steg, jag är framme, jag är hemma.
Stilla stund och kroppen vilar ner mot skogens mjuka mossa, vilar mot mattan på glasverandans golv, vilar mot bryggans varma brädor. Eller en sten.
Allt som bär.
Jag är framme, jag är hemma.
Ett ögonblick i taget, ett andetag i taget, ett steg i taget. En tanke i taget.
När de kommer, och de dyker upp titt som tätt de där tankarna, hälsa och låt dem flyta vidare. Hela tiden börja om. Börja om på nytt, börja om från början.
Varje ögonblick är nytt.
Ett ögonblick i taget.
En meditationspraktik tänkte jag kunde förändra mitt liv. Men jag lever fortfarande samma.
En meditationspraktik trodde jag skulle vara samma, men jag har upptäckt att den är ständigt föränderlig. Kanske för att jag är ständigt föränderlig och behov och längtan skiftar.
Ibland kan jag inte sitta still, då går jag. Ibland orkar jag inte gå, då sitter jag still.
Ibland längtar jag efter ett mantra, efter något som rör mig, ibland längtar jag efter att höra min egen rörelse. Andetagen. Andetagen. Det räcker. Jag behöver inget mer för att landa mig här.
Vi gör det så svårt för oss när vi tror att det ska vara så stort, det är i det lilla som storheten bor. En paus, några andetag, stilla tankarna, stilla, stilla, trots att de kanske inte stillas utan bara byter plats, mitt fokus byter plats, fokus som låg på tvättbergets topp eller än värre, vid dess bas, det får flyttas till luftens rörelse genom strupen.
Hur det känns, hur den fyller min kropp, mina lungor.
Eller hur marken möter mina fotsulor i varje steg.
Hur jag, där jag sitter, känns. Hela tiden skiftar. Hur jag sjunker ner i en förförande tomhet som plötsligt störs av tanken på att det är tomt och så får jag börja om.
En stund av vila, ett inre skifte från det som stressar och drar till det som känns evigt och väldigt, väldigt nära.
En lärare och god vän sa till mig en gång att jag skulle akta mig för att söka resultaten.
Jag har inga bra eller dåliga meditationer, jag sitter en stund, jag går min promenad, jag försöker att släppa tanken på att landa där jag är, och när det händer tänker jag perfekt. Och när jag dras ur närvaro tänker jag låt det få passera, börja om.
Jag är framme, jag är hemma.
av Eleonore Stenqvist Wesén