Page 12 - Greenbladet_Nr1_2023

14
Jag, Markus från Tranås GK och Jake, CM på Elanora GC.
Den första svenske greenkeepern jag träffade var Markus från Tranås GK. Han jobbar på Elanora GC i norra delen av Sydney. Banan skulle nog med svenska mått beskrivas som en mycket fin och lyxig, country club. En fantastisk bana, såg det ut som när Jake, Course Manager, körde runt och visade mig banan. De hade även tennisbanor, boende och lite annat som hör till en country club.
I golfbilen hör jag bara positivt om Markus, hans attityd, lojalitet, arbets- förmåga, och vad Jake tycker om att ha svenskar här nere. Jake kom själv från Storbritannien för snart 20 år sedan men blev fast och har sedan länge familj här nere.
Ormar
Jake fortsätter att beskriva allt vi ser och han säger att han verkligen behö- ver sina 25–30 man på anläggningen för att hinna med att hålla rätt nivå. (Vi kanske skulle skicka hans uttalan- de till några svenska golfare så förstår de skillnaden i driften utomlands och i Sverige.)
Banan ligger på en skogsbeklädd kulle/berg och han påpekar hur fint djurliv de har trots att de är så nära Sydneys citycenter. När han nämner ormarna som finns där så ryggar jag till och han skrattar. Det verkar vara något de är vana vid, både själva ormarna och turisternas reaktion.
Efter Elanora GC åker vi vidare och träffar flera Course Managers, alla lika positiva till unga svenskar. Tyvärr krockar våra första dagar med ledighe- ter för greenkeepers så jag träffar inte alla ungdomarna på banorna, det gör jag senare på en lite träff som SGA ord- nar. Det blir lite barhäng och mingel/ nätverkande. Det är tänkt att vi skall ha en svenskkväll men det blir även några kanadensare som ansluter.
Vi är på en rooftop bar i Sydney och har utsikt över staden och jag tänker: ”Man ska ha kommit ganska långt i både ålder och karriär för att bli bjuden på en mingelkväll på en rooftop bar i Sydney.” Nu är det här gänget inte spe- ciellt gamla men de är verkligen värda en liten extra kväll ute.
Välförtjänt
Det här gänget är bara runt eller strax över 20 år! Vilken kick, som de är mer än förtjänta av, de får redan i starten av deras karriär. Självklart hoppas jag att det kan bidra till att de vill satsa på greenkeepingyrket, vilket några påpe- kar till mig att de tänker göra.
Härligt att känna att SGA kanske kan bidra till att öka attraktiviteten i yrket och lyfta fram de positiva delarna i den här härliga branschen, snarare än att peka finger och tala om hur man borde sköta sitt jobb eller sina inköp, vilket tyvärr händer från gång till an- nan i Sverige med mera.
De som är här nere får en helt annan bild av framtiden i yrket än den som ofta råder hemma. Och helt uppenbart är att ”medelsvensson/medlemmarna i vanliga golfklubbar” här nere har en hel annan uppfattning om golf och golfbanor än vad vi är vana vid.
Himmelriket
Efter fyra dagar med möten och en dag golf i Sydney åker jag vidare ner till Melbourne. Och var golfbanorna bra i Sydney är Melbourne himmelriket. Sjukt bra banor!
Och de Course Managers jag träffar är lika positiva till svenskar här nere som de var i Sydney. Några pratar om projekt det vill säga renovering av banan vilket kräver extra mycket per- sonal under kommande säsong. Och de skulle gärna se att ett gäng svenskar kom ner och hjälpte till.
Sandbältet
Banorna i sandbältet utanför Mel- bourne är något helt annat än allt jag upplevt tidigare. I min, och de flesta golfnördars tycke, helt fantastiska banor. Fasta fairways och stenhårda greener med bunkrar som skär in i greenen dvs ingen foregreen mellan bunker och green.
Spelytor som är riktigt, riktigt bra. Men det betyder inte alltid gröna spe- lytor utan ofta gul/gröna fairways och greener. Ruffen är ofta naturlig och