Page 47 - Greenbladet_Nr1_2023

De första fairwayklipparna var hästdragna, men traktorerna tog snart över.
först skulle skörda gräset på banan.
Sänkta greener
Någon möjlighet till bevattning fanns inte. Var det regnigt blev spelytorna långhåriga och mjuka. Var det torrt blev de torra och hårda. En del klub- bar, inte minst på Falsterbonäset, sänk- te ner sina greener för att hålla fukten kvar under torra perioder.
Kreativa greenkeepers använde blom- krukor och plåtburkar som hålkoppar. Flaggor och andra markeringar var hemtillverkade. (Hålets diameter är ännu i dag det som motsvarade den vanligaste storleken av engelska plåt- burkar under 1800-talet, 10,8 centi- meter).
Så småningom kunde medlemmar som besökte brittiska öarna ta olika bandetaljer med sig hem och på så sätt modernisera sina klubbar.
Teknikutvecklingen fortsätter
Även om Ransomes tillverkade den första motoriserade klipparen 1902 dröjde det ett bra tag innan motorise- ringen slog igenom på allvar. På 1920- och 1930-talet hände mycket och de handdrivna greenklipparna ersattes med motorklippare.
Klippare benämns ofta med antal klippenheter, singelklippare med en klippenhet, trippel med tre och så vi- dare. De största vi använt på svenska golfbanor är med nio enheter.
Den tekniska utvecklingen satte fart på 1930-talet med den stora nyheten – trippelgreenklipparen:
Den såg inte ut som dagens trippel- klippare och man körde i åttor på green eftersom man inte kunde lyfta klippar- na. En gissning är att greenerna klipp- tes på cirka åtta millimeters höjd ett par gånger i veckan. Overgreen hette maskinen som kunde förses med andra redskap som luftare, vält med mera.
18 greener på tre timmar
Men greenklippningen fortsatte i hu-
Stimpmätare i arbete.
vudsak med singelklippare fram till slutet av 1960-talet när Jacobsen pre- senterade sin Greens King, en trippel- klippare som kunde klippa 18 greener på cirka tre timmar. Toro var hack i häl och kom med sin variant 1970. Klipphöjden var oftast sex millimeter och greenerna klipptes varannan dag. Succesivt sänktes klipphöjderna och i början av 1980-talet klippte vi ungefär på samma höjd som i dag, tre till fyra millimeter (ibland något lägre). Dagens trippelklippare ser i stort ut som de första, givetvis mer tekniskt utvecklade men i princip lika.
Det var få som trodde att singelklippta greener skulle komma tillbaka men på 1990-talet började en del klubbar att singelklippa inför större tävlingar och i dag är det vanligt på många banor. Blir det bättre? Därom tvista de lärde, men en sak som definitivt blir bättre är det estetiska – singelklippning ger ett fint mönster.
Förr länge sedan ansåg man att gräs- ytor skulle vältas någon gång per år, något som nu återuppstått och i dag vältas de flesta banor flera gånger i veckan.
Alternativ drift
Elgreenklippare presenterades första gången 1994, men först på senare år har de kommit på allvar liksom hybridklippare, som namnet säger el tillsammans med dieselmotor. Även singelklippare har kommit med eldrift.
På denna Ransomes-Hahn gick det att byta klippenheter för green- respektive teeklippning.
Självkörande klippare är under stark utveckling och kommer säkert att ses på golfbanor inom en nära framtid.
Vad är klipphöjder?
Golfare pratar ofta om klipphöjder och det kan kanske vara bra att visa vad som menas. Inställd klipphöjd är måttet mellan underkniven där gräset klipps av och det plan som bildas mel- lan stödrullarnas underdel.
Det finns ett förhållande mellan klipp- höjder, antal knivar på en cylinder, klippcylinderns hastighet (klipp/me- ter) för att få fram ett bra klippresultat.
Så har klipphöjderna utvecklats
I början av 1900-talet var det gissnings- vis inget som man pratade så mycket om, men även de tidiga greenklipparna kunde klippa på sex till åtta millimeter.
Några exempel:
• Greenklippning
Förr: 6–8 millimeter med klippning 2–4 gånger/vecka.
Nu: 3–4 millimeter varje dag alterna- tivt vältning.
• Teeklippning
Förr: 15–20 millimeter 1–2 gånger/ vecka
Nu: 6–10 millimeter 3–4 gånger/ vecka.
• Fairway
Förr: 25–30 millimeter och sällan. Nu: 10–15 millimeter och ofta.
49