Page 48 - Greenbladet_Nr1_2023
P. 48
50
Stimpmeter mäter bollrull
Edward S Stimpson var en duktig ameri- kansk amatörgolfare som 1935 uppfann ett verktyg för att mäta bollrullen på greener. En träränna på tre fot som man höll i en viss specifik lutning där man lät en golfboll rulla ner på green och mätte på så vis hur lång bollrullen blev. En modern stimpmeter är av aluminium men håller fortfarande samma mått och vanligtvis anger man bollrullen i fot.
Så här brukar man tolka resultatet: • 0–6, trög
• 6–7, medelsnabb
• 7–8, snabb
• 9 och uppåt, mycket snabb
Tee, utslag
Från början slog man ut i närheten av hålet men det är tveksamt om denna metod använts i Sverige. Även på ban- ritningar från våra första banor visas bansträckning med utslag från en plats i närheten av greenen. Utslagmattor bör- jade användas för att minska slitaget och ända in på 1960-talet hade SGF rekom- mendationer på hur utslagsplatser skulle konstrueras med hjälp av kokosmattor och liknande material. Alltså behövde de inte klippas.
Efterhand blev det mer vanligt med grästee som klipptes i början med sing- elklippare, men redan på 1960-talet kom de första trippelklipparna med klipphöjder på cirka 15–20 millimeter.
Klipparna var inte konstruerade för att klippa lägre. Det var först i början av 1980-talet som begagnade green- klippare användes som teeklippare och klipphöjden sänktes så sakteliga ner till dagens nivåer.
Ibland kan man undra om det är spelarna eller banteamet som strävar efter lägre klipphöjder. Kanske både och. Vi kan se många banor som i dag klipper tee med singelklippare.
Fairway, semiruff
Fairwayklippare kom ganska tidigt i olika storlekar. Till en början kopp- lades tre klippenheter samman och drogs av häst (det fanns speciella hovskydd) och så småningom av motoriserade dragare. Inte ovanligt att man anlitade lantbrukare med slåtteraggreagat att klippa fairway.
Under andra världskriget förekom det att man drog fairwayklippare med gengasfordon.
Lägre klipphöjder på 1980-talet
I början av 1980-talet, bland annat när SEO arrangerades på Linköping 1981 krävde Europatouren att klipp- höjden skulle sänkas till 18 millime- ter. Men den tidens klippare var inte konstruerade för att klippa så lågt.
I slutet av 1980-talet kom den första fairwayklipparen som kunde klippa på höjder ner mot de vi har i dag, 10–
Luftning
En tidig upptäckt var att spelare och maskiner komprimerade greenytorna och man insåg att ytorna måste luftas. I början med grepliknande redskap och handkraft. Man kom snabbt fram till att sätta luftnings dornen på en trumma.
Sedan kom olika uppfinningar i rask takt, man kopplade ihop tre luftare för att få större och effektivare maskiner. Flera modeller med stickluftning med knivar, hålpipor där man tar ut materi- al från ytan i motsats till luftning med dornar där man inte tar bort material. Självgående luftare gjorde entré under 1960-talet och luftade greener till cirka
Toro Fairwayklippare modell 2022.
Luftningsgrepen började användas på 30-talet. Notera kombinationen av luftare och vält. Här skissen på Pattissons patent från 1951.
15 millimeter. Kraven ökade och från att ha klippt max två gånger per vecka blev det vanligt att klippa tre gånger per vecka eller oftare. På 1970-talet var det vanligt med sjuenheters klippare, i dag är det vanligare med femenheters. Igen en kombination av att spelare och banansvariga vill höja kvalitén.
Robotklippare
Självkörande fairwayklippare finns, dock inga i allmän drift i Sverige ännu. Däremot har flera banor i Sverige bör- jat klippa både fairway och ruff med robotklippare. En utveckling som vi säkert kommer att se mer av.
Semiruffklippning blev populär på 1970-talet när figurklippning av fair- way slog igenom. Och klipphöjderna på semiruff varierar mycket. Tidigt var det vanligt att man använde begagnade fairwayklippare för semiruff, men nu finns det stor variation både på klipp- bredder och höjder. Och beroende av klipphöjder så används både cylinder- och rotorklippare i olika storlekar.