Page 50 - Greenbladet_Nr1_2023

Greenluftare med hålpipor
tio centimeters djup. Stickluftare kun- de lufta ner till cirka 20 centimeter.
Revolutionerande
1984 kom en revolutionerande upp- finning, Verti Drain, som kunde lufta greener ner till cirka 20–25 centimeter och fairway ner till 45 centimeters djup. Antingen med dornar eller hål- pipor och med en speciell rörelse som medför en ”brytning” i ytan bättre luftningsresultat.
I slutet av 1980-talet tillverkade Toro en maskin, som med högt tryck sköt ner en vattenstråle i marken och fick på så vis en uppluckringseffekt. Tryckluft är en annan metod för att luckra upp jorden. Så mycket har hänt från den manuella luftningsgrepen till dagens många alternativ.
Någon har myntat uttrycket: ”har man inget annat att göra så gör hål i marken!”
En luftningsmetod som används och som är mer känd för villaägare är vertikalskärning. En åtgärd för att rensa upp ytan likt en krattning. Inn- an det kom effektiva vertikalskärare (1960-tal) förekom krattning av ytorna på golfbanan, på greenytor med träd- gårdskrattor, på fairway användes så kallade betesharvar.
Ofta kan spelare klaga på när ban- teamet luftar banan med olika metoder och när spelaren tycker att ”det är ju så bra nu, varför förstör ni?” Då kan det vara på plats att illustrera hur ett bra förhållande i marken ska se ut för att få bra växtmiljö.
Bevattning
I tidig banskötsel var inte bevattning någon stor sak, man lät vädret sköta
Stickluftare för fairway.
denna del. Men med golfens utveckling kom högre krav och vid torka började man vattna med hjälp av vattentunnor. De första bevattningsspridarna kom till runt 1920 och 1933 uppfanns pop-up sprinkler som kunde monteras i mark- nivå med nedgrävda vattenledningar, fortfarande helt manuellt styrda. Dock såvitt känt inga monterade i Sverige förrän på 1950-talet då även automatik för bevattning började komma.
På 1960-talet installerade flera svenska golfbanor bevattning, enkla anläggningar med minimal möjlighet att styra spridare individuellt. Under 70-talet hände mycket, både automatik och spridare blev mer avancerade och man kunde bevattna olika sektionerna var för sig. Datastyrning gjorde sitt in- tåg på 1980-talet och det blev vanligt med en manöverventil i varje spridare, så kallade valve-in-head, vilket gjorde att spridare kunde styras individuellt.
Rasande fart
På senare år har denna utveckling gått i rasande fart med avancerad styrteknik via en app i mobilen, med möjlighet att med olika sensorer hålla koll på fuk- tighet med mera. Och med pumpsta- tioner som kan optimera driften för effektiv el-användning.
Försök med att injicera gödselmedel i bevattningsanläggningen gjordes tidigt 70-tal men har inte nått några större framgångar.
Toppdress, gödsel, kemikalier
Den person som anses ha varit den första Greenkeepern, Old Tom Morris i St Andrews, var också den som kom på att det blev bra effekt av att sprida sand som toppdress redan i slutet av
1800-talet. Ett uttryck han hade ”more sand boy, more sand”. När det kom till Sverige är ovisst men troligen ganska tidigt. Och då fick det ske mest med skottkärra och skyffel. Men det har funnits mekaniska sandspridare redan på 1930-talet.
På 1960-talet fanns det rekommen- dationer i Svensk Golf att toppdressa minst två gånger per år med mull- blandad sand och då hade också dress- maskiner utvecklats för mer effektiv dressning. Redan i början av 1970-ta- let fanns det rekommendationer publi- cerade i Svensk Golf att dressa mindre per gång och minst 5–6 gånger per år. Fortfarande med ganska stora givor så att det kunde ta dagar innan det hade sjunkit genom och alltså störde spelet en eller två dagar.
Detta har utvecklats till att dress- ning sker 10–15 gånger per år med så små mängder per gång att det knappast stör spelet.
Gödsling
I tidig golfbaneskötsel var det minimal gödsling och oftast med naturgödsel av ett eller annat slag. Handelsgödsel (konstgödsel) blev vanligt för den svenska marknaden efter andra världs- kriget, först inom jordbruk och träd- gård för att på 1960-talet komma till användning på golfbanor.
En stor del i detta hade SGF:s första bankonsulent, Lars Tedrup, som med sin lantbruksutbildning förmedlade nyttan med att tillföra näring till grä- set. Handelsgödsel var extremt billigt fram till oljekrisen 1974 och användes kanske till och med för flitigt på våra golfbanor med tanke på miljön. Prishöjningar gjorde att man blev mer