Page 7 - Gebbe fara

Skräckslagen sitter Wanja och stirrar på detta. Tills det kommer ut en geting ändå. Den lyckades komma upp på kanten och klättra ur burken. ”Jag är tränad”, säger den till Wanja. ”Som geting kan man lära sig att rymma från en fälla. Det vill säga inte alla kan lära sig det. Men när en har rymt, är det alltid någon annan som också lyckas. Jo då, du kan göra ett försök. Men med sådana glasögon har du inte stor chans. För mycket barlast.” Den flyger iväg. Men Wanja vet tillräckligt. Glasögonen har räddat henne. Hon flyger till häcken där Gebbe fortfarande sitter och väntar på att kunna ta sig hem. ”Inte en smula kvar på bordet”, säger hon. ”Tråkigt”, tycker Gebbe till, ”men ofta är det på det viset, det var därför jag sa det.” ”Det står en livsfarlig burk där med saft minsann. Du kan komma in, men inte ut. Den har kostat många getingar livet. Jag hade tur som kom undan helskinnat.” Wanja tittar stint på Gebbe och grodan känner sig skyldig. ”Jag ville bara hjälpa”, säger han. ”Om jag bara inte hade sagt något. Hur skulle jag kunna veta vad som är bra för en geting. Förlåt Wanja.” ”Okej då. I varje fall vet jag nu vad en getingfälla är och hur farlig den är”, säger Wanja och lägger till lite vänligare: ”Förresten, solen går ner. Jag tror att du nu kan hoppa hem utan fara, Gebbe.”