Page 5 - Gebbe fara

Det händer inte mycket under häcken. Nog ser Gebbe att människorna lämnat bordet i trädgården. Eller inte? En av dem kommer tillbaka och ställer någonting där, en burk eller en slags vas. Det är allt. Gebbe drömmer sig bort. Han hör inte ens att Wanja kommer tillbaka. Men hon stryker tätt förbi hans huvud och det märker han iallafall. Wanja flyger raka vägen till bordet. Där finns det inte en enda smula kvar av sötsakerna. Bordet har torkats rent. Ändå känner hon denna underbara doft. På bordet står en glasburk med en smal öppning på ovansidan. Därifrån kommer doften. Det är saft! Och i burken är det ett fruktansvärt oväsen. ”Äsch”, tänker Wanja besviken, ”jag är för sent. Om jag bara hade lyssnat på grodan och väntat. Nu är det redan så många getingar före mig. Frågan är om det finns någonting kvar.”
Wanja brukar inte ge upp vanligtvis, hon är en fighter. Hon flyger till burken ändå och sätter sig på kanten till öppningen. Åh ljuvligt! Bedövad av doften sticker hon in huvudet i hålet. Men hennes glasögon, som hon hade satt upp på huvudet, stöter mot kanten. Knäppen gör henne klar i huvudet igen. Hon ser plötsligt att några getingar ligger livlösa i saften. Och andra försöker klättra upp längs glaset. Men deras vingar klibbar och hindrar varje rörelse. Hela tiden ramlar de ner och surrar skarpt i förtvivlan.