Page 26 - nr2_2017
P. 26
FÖRBUNDSNYTT
Vårutflykt till Erik Töpffers minne
Det är en fin morgon, söndagen den 21 maj 2017. Solen skiner från en klarblå himmel och i luften leker en laber bris. Medlemmar i OCD-föreningen Göte- borgsregionen ska göra sin årliga utflykt. Detta året, denna dagen, har vi en särskild och högtidlig anledning. En blänkande turistbuss står redan och väntar utanför Mötesplats Göteborg. Marika, Carina, Mats och undertecknad har anlänt tidigt och är färdiga att ta emot och notera våra resenärer inför ombordstigningen.
Först kommer Torkel, som startat tidigt för att hinna ner från Vänersborg med morgontåget. Strax efter kommer före- ningens ålderman, Bengt, med hustrun Barbro vid sin sida. De har rest från Kal- lebäck till vår buss nära Järntorget och vår mötesplats. Strax äntrar även de trogna medlemmarna Ing-Britt och Karl-Erik bussen. Även de andra resenärerna, bland annat de yngre medlemmarna, sitter strax bältade på sina platser och bussen kan rulla ut, fast inte på gatan där bilarna ska gå utan i spårvägsfilen. Det känns därför lite speciellt att nu kunna åka uppför hela Kungsportsavenyn och förbi de nya gatu- fontänerna.
Via högtalarna hälsas alla varmt välkomna ombord, följt av orden ”Som ni redan vet är den här utflykten till minne av vår av- lidne medlem Erik Töpffer”. Marika teck- nar sedan ett fint porträtt av Erik: ”Erik var mån om sin nästa och hade många goda samtal med sina medmänniskor... han hade en skådespelarådra i sig och om jag förstod honom rätt hade han gått nå- gon kurs tillsammans med några för oss kända äldre skådespelare. Han hade lärt sig uttala orden distinkt och artikulerat, en teknik som man hör i gamla filmer. Hade han fått vara frisk, hade han kanske medverkat i gamla filmer! Vem vet? Ni som träffat Erik; berätta för varandra och
för oss på vilket sätt ni lärt känna Erik, så minnet lever! Det som Erik lärt oss och sä- kert önskat med sin ”gåva”, är att vi skall vara rädda om varandra och vara öppna för kunskap, för det berikar våra liv”.
Vi får sedan en kort beskrivning av dagens resmål och resplan samt ett proffsigt in- formations- och frågeformulär om fåglar, med det goda syftet att öka vår uppmärk- samhet inför vårt första resmål. Vi njuter dessutom hela resan av det försommar- gröna landskapet som rullar fram utanför våra fönster.
Vårt första mål är Getterön. Strax är vi vid norra infarten till Varberg och efter att ha passerat järnvägsövergången är vi framme vid kustbandet och Getterön. Vi stiger av vid den välbesökta fågelstationen och kan omedelbart njuta av den saltmättade luften och ljuden av en flerstämmig fågel- sång från tusentals fågelstrupar.
För 17 år sedan gjorde vår förening ett besök här och upptäckte då Eriks stora intresse och kunnande. Då var vi några som tog hans sällskap. Plötsligt stannade Erik och vi andra och lyssnade på en viss fågels sköna sång. Erik visste vilken fågel som sjöng och vi försökte upptäcka den – näktergalen. På detta sätt fortsatte våra steg fram till Getteröns Naturum. Erik identifierade den ena fågeln efter den andra. Vi förstod då att vi hade en ornitolog i föreningen.
Vid dagens besök i Naturrumkaféet kan vi njuta av en efterlängtad och välsma- kande förmiddagsfika. En mycket entusi- astisk och kunnig guide, Christoffer, visar oss därefter runt i den systematiskt orga- niserade utställningen av andfåglar, dop- pingar, vadarfåglar, måsfåglar med flera inne i Naturum. En trappa upp får vi låna kikare så att vi kan göra upptäckter ute
på strandängarna. Vi hinner också göra en utflykt i den närmaste omgivningen.
Tillåt mig göra en utvikning från resebe- rättelsen. Erik blev medlem i vår förening 1998 och var med till sin död 2015. När vi mötte honom och när han ringde pra- tade han alltid positivt om Ananke, som var det tidigare namnet på såväl riksföre- ningen som lokalföreningarna. Varför just Ananke? De två som grundade Riksför- eningen Ananke hette Kenneth Eriksson och Per Mindus. Mindus var psykiater. Han visste att OCD förr benämndes anan- kastiskt syndrom och tyckte naturligtvis att Ananke var ett lämpligt namn. Vidare vet vi att i den grekiska mytologin var gudinnan Ananke ”det tvingande ödets gudinna”. Hon ansågs så stark att hon till och med kunde betvinga den högste gu- den, Zeus.
Tillbaka till Erik Töpffer. Han led av sin plågsamma OCD. Han har berättat om sin sjukdomshistoria såväl i Sveriges ra- dio som i TV. Båda inspelningarna finns på vårt kansli.
Vi har genom åren gjort en rad kortare och längre gemensamma vårutflykter. Ef- ter en av dessa berättade Erik för Inga och därefter för mig att han ville skriva ett testamente till förmån för vår förening, Ananke. För oss som planerade årets resa, till minne av Erik, var därför det givna målet Getterön.
När vi nu anlände till Getterön anslöt två tidigare ordförande och en styrelsemed- lem; Svenne och Daniel samt Karolina, som alla bor eller har bott i Varberg. Dess- utom kom Ing-Marie och Lage, som gjort stora insatser i föreningen ända sedan star- ten. Den som önskar kan se familjen Gun- narsson i Anankes första film, ”Tvingande tankar”, som finns på kansliet.
26 NYTT OM OCD NR 2/2017
