Page 11 - Nr4_2017

Det är inte alltid som psykoterapi ger önskad effekt. Unga vuxna ställer särskilda krav på lyhörd- het och anpassning hos terapeu- ten, och de behöver uppmuntras att diskutera terapin samtidigt som den pågår. Detta visar en ny avhandling från Stockholms uni- versitet som fokuserar på unga vuxnas erfarenheter av terapi som inte gått bra.
Det finns olika slags metoder för psykoterapi. KBT (kognitiv beteendeterapi), som exempelvis används vid OCD, är manualbaserad och innebär att patienten i vardagen, mellan sessionerna, tränar på det som är svårt. Psykodynamisk terapi handlar snarare om att patienten ska använda terapin för reflektion, i syfte att förstå sig själv bättre.
I åldern 18–25 år räknas man som ung vuxen. Hjärnan är inte helt utvecklad när det gäller förmågan att leva sig in i hur andra tänker, och man har inte så stor erfarenhet av sig själv. Unga vuxna är också ofta i en situation i livet där man behöver fatta stora och viktiga beslut, utan att ha så mycket att falla tillbaka på om det skulle gå fel.
Psykologen och psykoterapeuten Camilla von Below har intervjuat unga vuxna som gått i psykodynamisk terapi, och jämfört de som inte varit nöjda med de som varit det.
– Jag tyckte att det var intressant att de som var missnöjda inte tog upp det i tera- pin. Men det är väldigt svårt att kritisera sin terapeut, för det upplevs så personligt. Det är svårt att säga ”du verkar så ointres- serad” eller ”du verkar inte bry dig”, fast- än det skulle hjälpa att kunna prata med sin terapeut om hur det känns i terapin. Då skulle terapeuten också få en bättre bild av vad som kan hjälpa patienten.
Den tidigare forskning som Camilla von Be- low kommit i kontakt med under sitt arbete visar att personer som gått i KBT har skiljt sig från de som gått i psykodynamisk terapi.
Camilla von Below har forskat om unga som inte är nöjda med sin psykoterapi.
Foto: Marc Femenia/Stockholms universitet.
– När jag tittat på tidigare forskning som handlar om KBT så finns det i själva struk- turen fler möjligheter till återkoppling gäl- lande hur väl behandlingen fungerar. (...) Det missnöje som framkommit från patien- ter i KBT verkar vara att terapin har varit för snäv, och att det är flera problemområ- den som inte hinner hanteras, säger hon.
I sin egna forskning har Camilla von Below pratat både med patienter och med terapeuter. Sammantaget har de ofta haft väldigt olika bilder av hur terapin fungerat. De unga patienterna vill ha mer aktiva terapeuter som ger mer konkret hjälp, till exempel genom att lotsa fram patienten till att fatta svåra beslut. Terapeuterna å sin sida överskattar ibland de unga patienternas förmåga att ta till sig terapin. De får insikter om sig själva, till exempel genom att fundera över det förflutna, men kan inte använda sig av insikterna för att gå vidare.
– Jag tror att det är viktigt att terapeuten och patienten pratar om terapin under ti- den den pågår. Dels behöver man komma överens från början om vilket mål man har med terapin, och så behöver man fråga hur det känns att vara i terapin, och om man känner sig förstådd, säger hon.
– Jag vill verkligen uppmuntra alla de som känner sig missnöjda med sin terapi eller terapeut att våga ta upp detta med
terapeuten. Min bild är att terapeuten verkligen vill veta om något inte funkar, och tar det inte personligt som många kanske tror. De flesta vill ju göra ett så bra jobb som möjligt. Då krävs det ju att patienten vågar säga ifrån om det inte funkar. Om man inte vågar ta det ansikte mot ansikte så kan man skriva ner sina tankar och lämna över det skrivna efter en session, tipsar Camilla von Below.
Unga vuxna är en grupp patienter som inte riktigt får den särskilda uppmärk- samhet de borde få inom psykiatrin, me- nar Camilla von Below, då de flesta psyko- logiska metoder är utarbetade för vuxna patienter.
– Jag tycker inte riktigt att man hanterar gruppen unga vuxna inom psykiatrin. Som tonåring handlar det mycket om att skapa självständighet och identitet, och när man går ur tonårstiden är det rimligt att tänka att mycket av det finns kvar. Det handlar också mycket om att upprätthålla relationer när man flyttar hemifrån och skapar sitt eget liv. Och där kan psykiatrin bli bättre, säger Camilla von Below.
Text: Stockholms universitet och Hannah Mälarborn
Om psykoterapi
För att få jobba som psykoterapeut krävs legitimation som utfärdas av Socialstyrelsen. En psykolog kan vidareutbilda sig till psykoterapeut, men en psykoterapeut behöver däremot inte vara utbildad psykolog utan kan ha ett annat grundyrke, exempelvis präst eller socionom.
NYTT OM OCD 4/2017 11