Page 166 - Bilfamiljen
P. 166
1980-talet
Efter ett år kallade plikten i Flottan och Peter fick tjäna fosterlandet medan Joakim ryckte in direkt efter studenten.
Men även Joakim har erfarenhet av att i unga år arbeta i familjeföretaget.
– Det blev sommarjobb på Förenade Bil i princip vartenda sommarlov. Jag minns speciellt att på den tiden betalades lönen ut kontant varje vecka. Ett av mina uppdrag var att köra med flakmoppen till banken och hämta kontanter inför löneutbetalningen.
– Jag fick också jobba en del på farfars bilmuseum och där lärde jag mig hur man startar upp gamla bilar som kanske stått stilla i 30 år. Det var en värdefull erfarenhet och kunskap.
Direkt efter militärtjänstgöringen åkte Joakim till USA där de äldre syskonen Peter och Gisela redan stu- derade.
– Jag pluggade där i ett år men beslutade mig för att återvända till Sverige, bland annat för att jag kände att mamma behövde lite hjälp och stöd här hemma, berättar Joakim. Därför pluggade jag på uni- versitetet i Lund i tre år till civilekonom.
Efter examen styrde han kosan till München och gick ett traineeprogram på BMW. Där fick han arbeta på de olika avdelningarna och fick lära sig hur allt fungerade, från utvecklingsarbete till leverans.
– Det var fantastiskt lärorikt och för mig var det dessutom praktiskt eftersom jag hade min flickvän i Österrike. Det var mysigt att kunna sticka ner och åka skidor över helgen och träffa flickvännen, säger Joakim.
– Under min traineetid fick jag en helt annan uppfattning om hur en hel bilfabrik fungerade med exportavdelning och så vidare. En vecka på varje avdelning och därefter fortsatte det till BMW England för en liknande upplevelse.
För min del sökte jag vidare i traineeprogrammet, det fanns flera olika steg, och då träffade jag europa- chefen Dr Heitmann. Det var en karismatisk man som även var god vän med pappa Lars.
Vi var nu framme vid slutet av 1989 och det glada 80-talet var plötsligt förbi.
Dr Heitmann hade god kännedom om hur de goda
tiderna i Sverige var på väg att försvinna och han rekommenderade Joakim att åka till Sverige och hjälpa till på Förenade Bil för att försöka rädda en svåra situation.
– Jag minns väl hur jag körde hem från München med en M3:a men den byttes mot en 318is och där- efter en förseriebil. Vi stod med en massa M5:or i lager som jag försökte sälja till kollegor i Tyskland. Det stod väldigt klart för mig att det närmade sig en fullständig kris på hemmaplan.
– När Joakim åkte hem från USA började jag på Pepperdineuniversitetet, säger Peter. Där gick jag tills jag var klar 1988 och stack därefter till München och fick gå samma traineeprogram som min bror senare genomförde. Efter det började jag på Förenade Bil Import som återförsäljarutvecklare.
Familjen Söderström hade i mitten av 80-talet börjat intressera sig allt mer för Motorbanan Ring Knutstorp. De olika importbolagen i Söderströmgrup- pen arrangerade både utbildningar och konferenser för återförsäljarna på Ring Knutstorp. I samband med att stora investeringar gjordes i till exempel press- byggnad och depå blev bolaget delägare i banan. Idag är Motorbanan Ring Knutstorp AB ett helägt bolag inom familjen Söderström.
Under andra halvan av 80-talet blomstrade för- säljningen och det som i efterhand kallats ”det glada 80-talet” gjorde att Förenade Bil knappt hann leverera bilarna i den takt de såldes.
Det var inte enbart BMW som såldes som smör i sol- sken. Honda, Daihatsu, Subaru och lyxmärken som Rolls-Royce och Bentley fanns i Förenade Bils portfölj. Även generalagenturen för ”suvarna” Land Rover/ Range Rover fanns vid tiden hos Förenade Bil.
Leveransvolymen närmade sig 20.000 fabriksnya bilar per år från Malmö till återförsäljare över hela Sverige. Förenade Bil växte så det knakade och vid den tiden talades det mycket om diversifiering och bankerna liksom alla andra rådgivare uppmanade att även Förenade Bil skulle söka sig till andra verksam- heter. Därför blev man bland annat storägare i det 100-åriga byggbolaget NPL Bygg/Conata. Vilket snart skulle visa sig var en väldigt olycklig investering. ■
162