Page 250 - Bilfamiljen

2020-talet
Alec Issigonis ritade Morris Minor som lanserades 1948 och blev en stor succé. Här är ett lass Minor på väg över havet.
Morris. Nu hade man en bil som var ekonomiskt över- komlig för fler svenskar. Två år senare började det bli trångt i butiken, då både tyska Mercedes och ameri- kanska Pierce Arrow kompletterade utbudet. Nu hade personalstyrkan ökat till ett 20-tal personer.
Andra världskriget blev en ekonomisk katastrof för världen och inte minst bilbranschen. Vem ville köpa bil när det varken fanns bränsle eller de nödvändiga däcken. Men Allan Söderström hade en affärsidé. Han köpte avställda bilar och utrustade dem med gengas- aggregatet ”Källe”, som Förenade Bil hade blivit åter- försäljare för. Nu kunde han sälja bilarna en gång till! Denna idé gjorde att Förenade Bil åtminstone kunde gå på tomgång under de tuffa krigsåren. När kriget äntligen var över låg Förenade Bil bättre till än många av sina konkurrenter. Redan i mitten av 1940-talet märktes snart en framtidsoptimism där man ville bygga upp en värld där bilen hade en självklar plats.
Brittisk bilindustri kom snabbt på fötter och i
Malmö hamn lade fraktbåtarna till och lastade av massor av Morrisbilar. Det fanns en uppdämd köplust och den nya modellen Morris Minor blev en stor succé. Den visades upp i bilhallen på Östra Tullga- tan 1948. För den lite mer kräsne kunden fanns mer exklusiva bilar som MG, Riley och Wolseley.
Vid sidan av bilarna från England fanns också amerikanska De Soto, som sålde bra, inte minst till taxiförare och andra som ville åka bekvämt. Den amerikanska bilen hade man tagit in som ersättare för Mercedes, vars agentur Förenade Bil hade måst avstå från efter påtryckningar från Morriskoncernen, som vägrade att dela lokal med ett tyskt märke. Krigs- sår läker inte så snabbt. Det hastigt ökade bilintresset efter kriget fick Förenade Bils ledning att börja fun- dera över framtiden. Lars Söderström, Allans son, berättar:
– Vi insåg ju då att bilismen var på väg att bli något väldigt stort. Snart skulle allt fler familjer kunna skaffa en egen bil. Framtiden skulle se annorlunda ut, och företagets lokaler var inte rustade för detta. Det gällde liksom att hänga på för den som ville vara med. Vid den här tidpunkten var det inte många som kunde ana massbilismens konsekvenser. Visserligen visste man hur det hade gått i USA, men att föreställa sig att Sverige inom bara tio år skulle vara ett av de biltätaste länderna i Europa, var det få som trodde. Därför var beslutet att Förenade Bil skulle bygga ett helt nytt och mycket större bilhus ganska djärvt.
Men det gamla huset hade åldrats betydligt och nu behövde Förenade Bil ett stort hus som kunde ta
emot många kunder. Nu skulle bilfirman inte längre bedriva uppsökande verksamhet. Bilspekulanterna blev fler och till skillnad från förr styrde de nu själv- mant stegen mot bilhandlarna. Där kunde dröm- marna förverkligas. Nu var det läge att slå på stort och låta drömvaruhusen växa upp.
På Förenade Bil såg man optimistiskt på framtiden och det fanns inte utrymme för nostalgi. I slutet av 1940-talet revs den ursprungliga bilhallen från 1921 och under åren det tog att uppföra det nya huset, användes en provisorisk lokal på Bulltofta i närheten av Malmö flygplats.
246