Page 85 - Countrysmart-Nr 6-2019

Wasa knäckebröd. Och ävenledes – i rödvinets hemland – ett par flaskor glögg. Parallellt med repeterandet av luci- akören började jag arbeta i ett franskt te- aterprojekt. I den helfranska ensemblen fick jag ett antal nya bekanta och förvå- nansvärt många hade, när de hörde att jag var svensk, åsikter och kommentarer om just Ikea. Trots att avslöjandet om Ingvar Kamprads nazistanstuckna för- flutna låg ett antal år tillbaka i tiden, var det uppenbarligen något som fortfarande häftade vid varumärket i medvetandet hos många av mina kollegor. Några av dem bojkottade Ikea sedan dess. Andra erkände mer eller mindre motvilligt att de hade både ett och annat besök på sitt samvete även efter avslöjandet. De flesta var överens om att den svens- ka möbeljätten var ett exempel på föga sympatisk multinationell kapitalism och någon kallade företeelsen för Le McDo’ des meubles, möblernas McDonalds. En av dem frågade oväntat vad spadarna egentligen kostar på Ikea. Jag förstod ingenting när flera brast i skratt vid frå- gan. Det visade sig ha att göra med en av de mera uppmärksammade teaterhän-
delserna i Paris vid den här tiden, 2003. Den argentinske teatermannen Rodri- go Garcias experimentella och mycket politiska föreställningar var ämnet för dagen. En av pjäserna heter ”J’ai acheté une pelle chez Ikea pour creuser ma tom- be” (Jag har köpt en spade på Ikea för att gräva min grav) och hade skapat stor uppståndelse i Frankrike. I december skulle den komma på gästspel till Paris och samtalet mynnade ut i att vi bestäm-
de oss för att gå och se föreställningen. Ödet ville att vi fick biljetter till denna rasande attack på masskonsumtion och global kapitalism den 12 december. Med skolbarnens Lusse Lelle från eftermidda- gens generalrepetition alltjämt ringande i öronen, såg jag bland annat ett barn kasta frysta kycklingar omkring sig på Théâtre de la Cité Internationales scen, medan fadern i pjäsen, naken till midjan och insmord med vinaigrette-sås, slung- ade ut repliker om Nikes barnarbete i Afrika, och modern onanerade med ett
salladshuvud. Budskapet var starkt och omöjligt att missa. Och en spade (ovisst om den kom från Ikea) svingades som en stridsyxa då och då.
Efteråt bjöd jag hem mina kollegor på ett glas, trots att det viktiga och länge förberedda luciafirandet skulle gå av sta- peln tidigt dagen därpå. Jag kunde inte avhålla mig från nöjet att servera den in- köpta Ikea-glöggen och därtill pepparka- kor inhandlade på den svenska julmark- naden, förmodligen gjorda av deg från det blågula mammonstemplet. Alla mina franska vänner lovordade såväl föreställ- ning vi sett som de kryddiga kakorna och le vin chaud suédois.
Dagen därpå var lång och lyckad. På morgonen stod alla barnen från svenska sektionen i bländvita linnen och styva strutar i skolans matsal och sjöng om nattens tunga fjät. Bara barnen från den italienska sektionen såg lite undrande ut när de kände igen den napolitanska vi- san som i original besjunger hamninlop- pet i Neapelbukten.
Men den internationella skolans svens- ka luciatåg är mycket efterfrågat runt om i Paris, så gryningssången på hemmap- lan var bara början. Det tågades under dagen på flera företag och institutioner. Bland dem ett visst småländskt möbelfö- retag, varvid hela kören utspisades med gratis köttbullar och min dotter fick en liten såsfläck på särken.
Som avslutning sjöng det trötta tåget till slut på svenska ambassaden på deras årliga julfest för svenskar i diasporan. Där fick föräldrarna glögg med bekant smak och barnen fick julmust men tack- ade faktiskt vid det laget nej. Personalen var visserligen civilklädd men oföränder- ligt vänlig och skrudad i tomteluvor från, just det – IKEA.
www.facebook.com/harald.leander
Julkulor från Ikea: www.ikea.se
”På morgonen
stod alla barnen från svenska sektionen i bländvita linnen och styva strutar i sko- lans matsal och sjöng om nattens tunga fjät.”
CONTRYSMART • HARALD LEANDER
COUNTRY
SMART
85