Page 16 - Kulturarv att vårda Uppvidinge kommun
P. 16
Byvägen till Höneskruv, Älghults socken Stenvalvbro vid Alsterfors, Älghults socken
De gamla vägarna fick olika status som Jordreformerna
härads- och landsvägar och utefter dessa Fram till 1700-talet bedrevs jordbruket
tillkom ett antal gästgiverier och under fomer som etablerats under sen
skjutsstationer. Vid 1600-talets mitt järnålder och tidig medeltid. Bebyggelsen
övergick väghållningsskyldighet och låg samlad på en bytomt med inägorna, dvs
gästgiveriansvar till bönderna. Det äldsta åker och äng, i nära anslutning. Utanför
kända gästgiveriet är Bohult i Lenhovda detta låg utmarkerna, som inte var skiftade
socken, omnämnt i en dombok 1615. Det mellan de olika gårdarna. Utmarkerna
flyttar under 1600-talets slut till Merhult, utnyttjades intensivt; här gick djur i bete,
som finns förtecknat 1677 jämte Lenhovda ved och sjömalm hämtades, kol, järn och
och Nöbbele i Nottebäcks socken. tjära framställdes, man jagade och fiskade.
Rosendal i Åseda socken fanns 1743, Äldre skiftesprinciper som solskifte och
Skeda i Nottebäck och Åseda tillkom 1781, hammarskifte har troligen tillämpats på
Älghultskulla och Norramåla existerade inägomarken. Dessa innebär att
1830. Merhult, Nöbbele, Skeda, Rosendal brukningsytorna vid ägodelning
och Älghultskulla reducerades till uppdelades i långa sk parceller. I de
skjutsstationer 1879 i och med att tidigare omtalade fossila åkermarkerna
böndernas skjutsningsskyldighet genom finns en sådan parcelluppdelning, troligen
den nya stadgan från 1878 ersattes med ett tillhörande de senare skedena där. Så
entreprenadsystem. De byggnader som småningom hade ägosplittringen på många
finns kvar idag men mycket förändrade är håll gått så långt att brukningen
Nöbbele och Rosendal. Norramåla försvårades. Storskiftesstadgan från 1757
gästgiveri flyttades ca 1957 till Älghult och och enskiftesstadgan från 1807 syftade till
blev församlingshem. att ägolotterna skulle läggas samman till
1800-talets nya kommunikation, järnvägen större enheter.
tas upp nedan i ett eget kapitel. Storskifte kom att genomföras i många
byar i Uppvidinge, medan enskiftet är
sällsynt. Det visade sig så småningom, att
skiftesreformerna inte blev tillräckligt
ändamålsenliga eller över huvud taget inte
genomfördes på många ställen. För att
reformera jordbruksmarken så att bönderna
kände sig nöjda och för att förhindra
