Page 5 - Det gamla huset

Missade hon något igår vid det gamla huset? Den tanken håller henne sysselsatt under frukosten. Låt mig ta en titt. Nilo dricker upp sitt rabarbergräddete, tar på sig jackan och mössan. Det var frost igår kväll, men nu skiner solen och temperaturen är strax över noll. Hon njuter av den friska luften som kittlar på kinderna och går uppför bergsvägen. Och sedan runt huset med vindskuporna. Då ser hon det. Gömd bakom röran finns en ogrästäckt trappa som leder till en källardörr. Konstigt att hon missade den igår. Försiktigt går hon ner. Dörren är halvöppen. Med ficklampan på sin mobiltelefon lyser den gamla damen in i mörkret. Och samtidigt blir hon förblindad av en ljusblixt. Med ett dunkande hjärta börjar hon intala sig: "Så lätt skräms väl inte jag bort. Det finns en naturlig förklaring till allt". Och genast sliter hon upp dörren, som nu öppnas brett. Återigen är det en stor röra, plankor, odefinierbara bitar av byggmaterial, några frysar. Vem vet vad som finns där inne. Det finns också en kvast och en gul plastsving med blå rep som hänger på en krok. På väggen mittemot dörren upptäcker hon en trasig spegel i en glänsande gyllene ram, som är förvånansvärd oskadad. Nu förstår hon var ljusblixten kom ifrån.
Lättad tar Nilo sig igenom röran till andra sidan källaren. Hon går uppför en stentrappa och kommer ut i en korridor. I halvmörkret letar hon sig fram steg för steg. Man vet aldrig hur ruttna bräderna är och hennes vighet har lämnat henne för länge sedan. Genom en dörröppning tittar Nilo in i ett vardagsrum. Återigen känner hon en atmosfär av ödslighet. Konstigt, men det verkar som om de boende har lämnat i hast. På soffan ligger en öppen bok. En av matstolarna står utskjuten som om någon just hade rest sig. Bakom bordet finns ett omkullvält skåp ur vilket en dörr tydligen stått öppen, eftersom den nu ligger bredvid. Det finns en ljusstake på ett väggbord med fem oanvända röda ljus. Gardinerna har dragits för fönstren. Hon vågar inte gå in i rummet, eftersom golvet ser opålitligt ut. Det finns lösa plattor huller om buller spridda över hela golvytan. I slutet av korridoren finns en trappa till andra våningen. Den ser gedigen ut och Nilo går upp. Här är det inte tyst. Prasslande ljud hörs från övervåningen. Det är säkert möss, eller kanske en liten blåmes som har flugit in och inte kan hitta ut, tänker hon. För så är det är hemma hos henne.
5