Page 7 - Det gamla huset

Leksaken svarar också: "Jag är en bedrövelse", säger den. ”Det borde du inte säga om dig själv”, säger Nilo, för det är hon säker på åtminstone. "Vad heter du och vad gör du här i detta gamla hus fullt av skräp?" "Här störs ingen av mig och jag störs inte av någon annan. Jag är ett slags kramdjur, men jag är inte kramad. Jag är också ett spöke. Alltså spökar jag runt här ensam." ”Men det är ju väldigt sorgligt," säger Nilo. Den lila varelsen svarar inte. Gamla kvinnan tror sig se att den rycker på axlarna: "Det är vad jag säger, en
bedrövelse." Spöket påminner henne om något. Och detta
lila, det är inte riktigt en barnfärg, eller hur? Nilo söker i
sina minnen. "Hur som helst, du kan följa med mig hem.
Jag tror inte att jag skulle bli störd av dig och då är du
åtminstone inte ensam”, säger hon. Hennes ben har blivit
ganska stela. Dags att röra på sig. Nilo har redan kommit
ner några steg, men spöket rör sig inte. Ett trappsteg till.
Inget händer. Där nere i korridoren försöker hon igen:
"Kommer du då?" Nu måste hon koncentrera sig för att inte
trampa på en rutten bräda. Rummet med plyschsoffan ser likadant ut. I källaren återigen den där märkliga spegeln med den rikt dekorerade ramen. Det saknas bitar så att Nilo inte kan se sig själv helt. "Det saknas några bitar ur mig", mumlar hon. Sen är hon ute igen. När hon går längs vägen rullar tårarna nerför kinderna av kylan. Och väl hemma kan hon inte skaka av sig förvirringen. För att ha något att göra, letar gamla Nilo upp några lilafärgade tygbitar och börjar ge form till en idé.
Att skapa hjälper till att återställa lugnet inombords. Nilo sätter ihop ett lila spöke av tygremsorna. Längst ner kommer två fötter i rosa filt. De ser ut som barnfötter. Nu två ögon bara och så är det gjort. Det ser ut som spöket Nilo såg i det gamla huset. Men liknar också något annat. Formen påminner henne om bilden av en häst i klänning från en barnbok. Den står i hennes bokhylla och handlar om tre små hästar som låtsas vara prinsessor. Bedrägeriet avslöjas och hästarna hamnar i fängelse. De tre riktiga prinsessorna tycker inte att hästar hör hemma i ett fängelse och tar med dem till sitt palats. Nilo älskade den boken när hon själv var barn. Tyvärr var den inte hennes då, utan systerns. Därför kunde hon inte titta i den så ofta. Konstigt, hur sådant fastnar. Senare köpte Nilo boken åt sig själv. Det berör henne fortfarande hur nyfikna de tre hästarna är och allt vad de gör för att anpassa sig till en ny miljö, eftersom de
7