Page 28 - MAX

Konsten att trolla med knäna
NÅGON GÅNG UNDER 1966-67 reste bank- tjänstemannen Allan Rutqvist med tåget hem till Gällivare. Mitt emot honom satt en yngling, som han snabbt kom att språka med.
Den unge mannen berättade livfullt om sitt livsprojekt; spara pengar, öppna något eget och bli ekonomiskt oberoende.
”Han gjorde ett solitt in- tryck”, berättar Allan Rut- qvist snart 50 år senare. ”Det var lätt att se att här fanns en ung man som vis- ste vad han ville, och att han tänkte ro sina idéer i hamn”.
MYCKET TACK VARE
DET MÖTET valde Curt
och Britta SEB för sitt fö-
retag. Något år efter öpp-
ningen möttes de igen, och
Rutqvist som sett att de inte
ens hade en checkkredit,
undrade hur de kunde klara
sig utan, och beviljade en på 5 000 kronor på stå- ende fot.
CURT OCH BRITTA levde ett liv med en kon- stant oro för ekonomin. Det blev många vaknät- ter med funderingar hur man skulle få allt att gå ihop.
De hade inte ens råd med vinterdäck – och ändå bodde de i Gällivare! Deras Renault4 stod ute året om eftersom garaget var fyllt med sta- pelvaror till grillen. Att hyra ett förråd fanns det inget utrymme till.
Var konkursen nära, eller skulle huvudgrossis- ten Conrad acceptera att vänta en dag eller två på en räkning som förfallit till betalning? (vilket han alltid gjorde).
Att acceptera Karl-Erik Söderbergs erbjudande om 100 visitkort för 75 kronor var det inte tal om. Men de lade 700 kronor på en lättmetallåda för att slå ihop och förvara wellpappkartonger för återvinning – Curt och Brittas allra första miljö- satsning som skulle följas av många er, och som
var långt före sin tid.
DET VAR STÄNDIGT KREDITER som skulle täckas.
Den förstående grossisten Conrad ställde till
exempel upp med en månads extra kredit när byggare Engman skulle betalas för sitt arbete med ombyggnaden av grillkiosken nummer två, den i Skellefteå.
Större delen av maskinerna ck tas på avbetal- ning, och Curt förhandlade till sig fri leverans- månad och en månads kredit hos grossisten. Han
lyckades förhandla fram en treprocentig rabatt i leve- rantörsledet och en lika stor procentsats som årsbonus av fabrikerna. Och eftersom kunderna betalade kontant så hade man i snitt 45 dagars kredit på alla råvaror, dryck- er, folieformar och papper- svaror.
Lönerna betalades i efter- hand och personalskatter, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter och omsättnings- skatten (dåtidens moms)
var det kvartals- och årskre- dit på. Curt och Brittas skatter på sina löneuttag
ck vänta och bli till restskatter.
Det gällde alltså att trolla med knäna.
1971 FICK MAN SITT FÖRSTA riktiga banklån – 500 000 kronor, en ansenlig summa i dagens penningvärde. Men villkoren var tuffa.
Pengarna behövdes för att bygga om restau- rangen i Luleå, som man köpt året innan för 75 000 kronor och som Brittas mamma lånat ut hälften till.
Banken krävde en solid borgenär, och Curt vände sig till sin största råvaruleverantör Lithells och bad om stöd. Men trots succén i Gällivare och Skellefteå blev det nej – leverantören trodde inte på läget, trots att det bodde 68 000 innevåna- re i Luleå vid den tiden.
Men försäljningschefen Fjällström på Slakteri- föreningen i Norrbotten hade högre tankar om Curt och Brittas visioner. Man gick i borgen och ck därmed sälja råvaror till MAX de fem år som lånet löpte.
I DAG HAR MAX långt mer än 100 restaurang- er. Alla lån är nedbetalda. Man expanderar med eget kapital.
28