Page 12 - nr2_2017

Forskning
Oro för framtiden ökar risk för ångestsjukdomar
Forskare vid amerikanska Dart- mouth College har funnit en koppling mellan oförmåga att stå ut med osäkerhet och ett visst område i hjärnan. Detta kan öka förståelsen för hur hjärnans fy- siska strukturer påverkar hur vi tänker om framtiden.
En stark överlevnadsmekanism hos män- niskan är att i viss mån kunna förutse framtiden. Detta möjliggörs dels genom inlärning – genom att erfarenheter lagras i olika minnesfunktioner – och dels ge- nom förmågan att snabbt kunna bedöma om en situation är farlig eller inte. Men hur stark en människas önskan än kan vara att kunna förutse faror i framtiden så sträcker sig inte denna förmåga mycket längre än till det aktuella ögonblicket.
Att oroa sig för framtiden är mycket energikrävande, och är del av symto- men vid såväl OCD som generaliserad ångest (GAD). Inte sällan upplevs oron också värre än själva händelsen, om den väl inträffar. Oro för vad som ska hända i morgon eller om en vecka riskerar också att generera ytterligare ångest, då det inte finns någon gräns för vad man kan oroa sig för.
Att inte stå ut med att inte säkert veta vad framtiden bär med sig är det som ringas in i begreppet ”osäkerhetsintolerans”, el- ler ”intolerance of uncertainty”, som de amerikanska forskarna på Dartmouth Col- lege har tittat närmare på inne i hjärnan. Genom funktionell magnetröntgen har de, hos personer som har svårare att stå ut med osäkerhet, kunnat se en ökad aktivi- tet i, men också en avvikande storlek på, den del av hjärnan som kallas striatum.
– Begreppet ”intolerance of uncertainty” innebär också en kvantifiering av hur vi handskas med en osäker framtid. Det har varit ganska mycket fokus på vilka funk- tioner, eller nätverk, i hjärnan som aktive- ras vid osäkerhet. Vi ville se vilka faktiska strukturer som korrelerar med osäkerhetsin- tolerans, förklarar Justin M Kim, som leder forskningsprojektet på Dartmouth College, för nättidningen MedicalResearch.com.
Genom att mäta volymen av grå hjärn- substans i striatum hos personer och jäm- föra detta med personernas självskattade svårigheter att stå ut med osäkerhet kan man se ett samband. Ju större volym, desto sämre förmåga att stå ut med osäkerhet. Detta gäller framförallt den del av stria- tum som kallas putamen eller skalkärnan. Putamen är särskilt aktiv vid till exem-
pel inlärning, men också i de kognitiva processerna bakom känslor som avsky och förakt.
Forskarna hoppas nu att deras resultat ska kunna användas för att förutse om en in- divid är i riskzonen att utveckla OCD el- ler GAD. Tidigare forskning har visat att personer med OCD eller GAD haft försto- rad striatum, men den aktuella studien vi- sar att också individer som inte har OCD eller GAD kan ha förstorad striatum, och att det i så fall skulle kunna vara ett teck- en på att individen har större benägenhet att utveckla olika ångestsjukdomar.
Text: Johan Thiseus
12 NYTT OM OCD NR 2/2017