Page 15 - Nr4_2017

Genetiska biomarkörer
För att finna genetiska biomarkörer kan man gå tillväga på olika sätt. Tre olika typer av studier man använder sig av är kopplingsstudier, associationsstudier och genomtäckande associationsstudier.
Kopplingsstudier
Kopplingsstudien är en typ av studie som kan användas när man tittar på familjer, där den egenskap (till exempel en störning/ sjukdom)manärintresseradavpåverkar flera individer från olika generationer. Det man försöker göra är att finna en genetisk markör, en specifik del av arvsmassan, som finns hos alla dem som har egenskapen, men inte hos dem som inte har den. Om den genetiska markören finns hos alla som har egenskapen så kan man förmoda att denna del av arvsmassan har med egenska- pen att göra och förhoppningsvis kan man sedan mer exakt identifiera vilken eller vilka gener det rör sig om. När det gäller OCD har flera familje- och tvillingstudier visat att det finns en ärftlighet.
Associationsstudier
I en associationsstudie söker man efter ett statistiskt samband mellan gener och den egenskap (till exempel en störning/sjuk- dom) man är intresserad av. Det enklaste sättet att lägga upp en associationsstudie på är att analysera en viss del av arvsmas- san från personer som har egenskapen och jämföra resultatet med en analys av mot- svarande del av arvsmassan från kontroll- personer. På detta sätt försöker man hitta genetiska markörer som i signifikant grad förekommer tillsammans med egenskapen ifråga. Genom kopplingsstudier (se ovan) kan man sedan gå vidare och undersöka om dessa gener nedärvs tillsammans med egenskapen i väsentlig utsträckning.
Ett stort antal associationsstudier – med blandade resultat – har genomförts när det gäller OCD. Man har funnit flera gener och regioner av arvsmassan som tycks ha med OCD att göra. De tydligaste fynden har kopplingar till kroppens glutamatergiska, serotonerga och katekolaminerga system, det vill säga har med de signalsubstanser som länge kopplats ihop med OCD att göra.
Genomtäckande associationsstudier
Ett tredje sätt att ta reda på vilka gener som är av betydelse för till exempel olika sorters sjukdomstillstånd är att genomföra så kallade genomtäckande associationsstu- dier (GWAS). Den här metoden är relativt ny. Den bygger på att man samlar in gene- tiskt material från ett stort antal personer och sedan genomsöker detta för att hitta genetiska variationer (varianter av gener) som förekommer oftare hos personer med envissegenskap(tillexempelenstörning/ sjukdom) än hos personer som inte har den. Till skillnad från vid en ”vanlig” associa- tionsstudie genomsöker man med GWAS hela genomet (arvsmassan) i jakt på gene- tiska variationer och man kan göra det på hundra- till tusentals personer. Eftersom hela genomet genomsöks är den här me- toden ett lovande sätt att studera sjukdo- mar som orsakas av ett stort antal genetiska variationer. Den ger också möjligheter att identifiera genetiska variationer som är av betydelse för hur man svarar på läkemedel eller är av betydelse för samspelet mellan gener och miljö.
Samspelet arv-miljö
Det är viktigt att inte glömma att det finns ett samspel mellan arv och miljö. Miljöfaktorer, såsom olika typer av förlust- och separationsupplevelser eller stressande livshändelser, är av stor betydelse när det gäller utvecklandet av olika störningar/ sjukdomar, däribland OCD. Av den an- ledningen är det viktigt att studera också denna samverkan. Det har till exempel visat sig att riskvarianter av ett protein inblandat i serotonintransport och ett re- ceptorprotein för en viss neurotransmittor (neuropeptid S) ger ökad ångestkänslighet hos friska individer endast om dessa bär på en historia av traumatiska upplevelser.
Markörer vid hjärnavbildning
Vid sidan om genetiska studier är olika typer av hjärnavbildningstekniker viktiga för att förstå den biologiska grunden till psykiska sjukdomstillstånd som OCD, och målet är också här att finna tillförlit- liga biomarkörer att använda för identi- fiering av sjukdomstillståndet. En för-
hoppning är att hjärnavbildningstekniker också ska kunna användas för att följa ef- fekten av olika behandlingar.
Magnetresonanstomografi (MRT)
Magnetresonanstomografi (MRT), även kallad magnetröntgen, är en teknik som är baserad på användningen av magnetfält och radiovågor. Därför behöver den som undersöks inte utsättas för röntgenstrålar eller andra former av, eventuellt skadlig, strålning. Termen magnetröntgen är därför lite missvisande. Med MRT får man tredimensionella bilder av det man studerar och tekniken lämpar sig väl för att skapa bilder av kroppsdelar som ligger omgärdade av ben. Av den anledningen är den användbar vid studier av hjärna och ryggmärg.
Strukturella avvikelser i hjärnan är vanliga hos personer med OCD. Bland annat har man genom en metaanalys (se Faktaruta) av studier gjorda med MRT kunnat visa att det tycks finnas ett samband mellan OCD och densiteten hos den grå hjärnsubstan- sen. Det man funnit är att personer med OCD, jämfört med kontrollpersoner, upp- visar minskad densitet hos den grå hjärn- substansen i vissa delar av hjärnan och ökad densitet i andra. Förändringar i volymen av grå hjärnsubstans har också kunnat noteras i samband med behandling med SSRI (flu- oxetin) och KBT.
Många studier pekar på strukturella avvi- kelser i delar av hjärnan som tillhör pann- loben och de basala ganglierna hos perso- ner med OCD, men förändringar har också kunnat ses i andra delar av hjärnbarken, såsom hjässloben och tinningloben.
Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT)
Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT) är en vidareutveckling av MRT. Med fMRT är det även möjligt att avbilda hjärnans arbete. Tekniken bygger på att blodflödet ökar lokalt i de delar av hjär- nan där nervcellerna är aktiva.
Forts. på nästa sid
NYTT OM OCD 4/2017 15