Page 10 - nr 2_2020

TEMA: DERMATILLOMANI OCH TRICHOTILLOMANI
Startade Facebookgrupp om dermatillomani
När Ann-Katrin Ingridsdotter för- stod att hon hade dermatillomani var det som att hela himlen öpp- nade sig:
– När jag läste om diagnosen förstod jag att då måste det fin- nas andra som har det som jag. Därför måste jag bara skapa den här Facebookgruppen, berättar Ann-Katrin.
Det har hunnit gå 4,5 år sedan gruppen startades. För Ann-Katrin Ingridsdotter var syftet att komma i kontakt med and- ra, för att inte behöva känna sig ensam i sin situation. Hon har alltid pillat på huden, på sår och sårskorpor, så till den grad att kompisarna tittade på henne och undrade. Föräldrarna sa åt henne när hon var liten att sluta med pillandet. Men hon kunde inte. När hon till slut förstod att det fanns en diagnos för dessa svårigheter tänkte hon att hon måste komma i kontakt med andra som kände igen sig.
– Jag tänkte att det räcker med en enda person. För det här är inget som är di- rekt prioriterat i vården, om det inte är så att du är direkt självmordsbenägen.
Idag har gruppen, som heter Derma- tillomani Sverige, över 350 medlem- mar. De stöttar varandra och utbyter råd och information om vilka behandling- ar, hudkrämer och annat som fungerar. Enligt Ann-Katrin Ingridsdotter är det för många av de nya medlemmar som tillkommer på samma sätt som när hon själv var ny, det vill säga en stor lättnad och tacksamhet över insikten att inte vara ensam.
För Ann-Katrin gjorde Facebookgrup- pen att hon som småbarnsförälder kun- de skapa lite mer utrymme för sig själv.
Hon har sjukersättning på heltid sedan flera år, och bara att komma upp på mor- gonen och hjälpa barnen i väg till skolan var som ett heltidsarbete.
– Jag får mycket styrka från de andra i gruppen. Varje dag ser jag nya medlem- mar som hittat till gruppen, och som jag själv kan få hjälp av. Sådant som ”Vad har andra fått för behandlingar som fungerar?” till exempel.
Dermatillomani kan uttrycka sig på vitt skilda sätt. Någon kanske enbart river på nagelbanden, medan någon annan trycker ut alla porer i ansiktet, berättar Ann-Katrin. Själv river hon alltid på sår som uppstår i den hud- sjukdom som hon har och som heter Prurigo Nodularis.
Många i Facebookgruppen lägger upp bilder av sig själva och sina ibland mycket svåra hudåkommor till följd av dermatillomanin.
Finns det inte en risk att bilder- na i sig kan trigga igång ånges- ten och pillandet hos medlem- mar i gruppen?
– Jo, det finns de som blir triggade av det. En person lämnade gruppen på grund av det. Jag tror att många är mest aktiva i början när de blivit medlemmar, och att när de senare fått bekräftelser om att de inte är ensamma så minskar beho- vet av att just lägga upp bilder, menar Ann-Katrin Ingridsdotter.
När Ann-Katrin sökte läkare för sin dermatillomani blev hon hänvisad till att söka kognitiv beteendeterapi privat, men det är inget hon haft tid med:
När hon fick diagnosen dermatillomani förstod hon att hon inte kunde vara ensam. Då bestämde hon sig för att starta Facebookgruppen, berättar Ann-Katrin Ingridsdotter. Foto: Privat.
– Hela livet kom emellan. Inte kunde jag sitta och ringa runt till olika priva- ta vårdgivare för att hitta någonstans där jag kunde få rätt behandling.
I stället är det ofta genom Facebookgrup- pen som hon får styrka och också kunnat börja acceptera sig själv som hon är.
Text: Elin Engström
10 NYTT OM OCD 2/2020