Page 137 - Countrysmart Nr 1-2020

pen sedan ganska länge kunnat konsta- tera att ögat reagerar på de tre färgerna rött, blått och grönt och att hjärnan kom- binerar alla färger utifrån dem (vi kan skilja på nästan en miljon), men inte ens det kan få oss att byta Harald Leander synsätt. Än mindre då att man annan- stans än i västerlandet har en helt annan uppfattning och till exempel språkligt sett grundligt skiljer på fem eller flera blå nyanser (på vissa ställen i världen är det istället gröna). Det har vi ingen förståelse för i västvärlden. Till och med när pro- blemet här ska beskrivas är man tvungen att falla tillbaka på den begränsade vo- kabulär vår norm förser oss med. Istället för ”fem eller flera blå nyanser” borde här stått ”fem eller flera färger inom det vi primitivt nog kallar blått”. Men istället är det vi som inte sällan bedömer dessa kulturer som primitiva och ber dem hål- la till godo med bestämningar som ”eng- elskt rött”, ”isabellagult” och ”heraldiskt blått”.
Inte så konstigt då kanske, att vi har svårt att göra plats för en femte grunds- mak? Vi är fast förankrade i vår före- ställning om de fyra tidigare: sött, salt, surt och beskt. Och dessa fyra har ju dugt till att beskriva alla möjliga smak- kombinationer. De utgör en fullgod ta- bell, en komplett katalog. Det finns ing- enstans att placera umami i vårt system. Då måste det ju enligt vår kulturella kodnyckel vara fel på umami snarare än på systemet. Att det dessutom är en kun- skap som kommer från österlandet, från Japan, gör det hela om inte misstänkt så åtminstone perifert, på sin höjd exo- tiskt. Och det lägger ett antal decennier mellan upptäckandet av umami och den uppföljande forskningen, somvi kunnat konstatera.
Men vår obenägenhet att ta till oss umami ligger kanske ännu djupare, så att säga bortom kulturellt, konstitutio- nellt. Redan den försokratiske filosofen Protagoras hävdade på 400-talet fvt att ”människan är alltings mått”, Homo mensura på latin. Detta kan dels för- stås som i det tidigare resonemanget, att världen är det som vi förmår uppfatta av
den, men det kan också betraktas mera bokstavligt. På Leonardo da Vincis be- römda skiss från ca 1492, Den vitruvi- anske mannen, sträcker sig människan åt fyra håll och skrivs in i en cirkel, en helhet – och i en kvadrat. Och utan att fullständigt ta klivet över i talmystiken kan vi konstatera att vi mycket ofta in- rättar världen i fyrtal. Vi räknar fyra års- tider, fyra väderstreck – varför inte lika gärna tre eller fem? Fyra element: jord, eld, luft, vatten. De fyra temperamenten är nämnda, de fyra färgerna likaså och – de fyra smakerna. Det vore inte svårt att anlägga ett synestetiskt perspektiv och få ihop vackra samband.
Det är vår egen kropp som är utgångs- punkten för ett sådant tänkande. Fyra lemmar, fyra riktningar – höger, vän- ster, framåt, bakåt. Och det strålar ner i de sociala och triviala nivåerna: adel, präster, borgare och bönder; sopran, alt, tenor och bas; spader, hjärter, ruter och klöver.
Men det har också väglett vår veten- skapliga utveckling och de modeller som tas i bruk för att undersöka och bevisa, för att beskriva och förklara. Vi är myck- et obenägna att ”tänka (och låt oss i detta sammanhang medvetet använda en usel översättning av uttrycket) utanför box- en”. Därför att vi är så förtjusta i själva boxen, i lådans form, dess fyrkantighet. Vi bygger fyrkantiga hus, gillar raka kanter och räta vinklar. De uttrycker en exakthet som gör oss lugna. Stora tänka- re har under århundraden försökt räkna ut cirkelns kvadratur för att tukta den där helhetssfären som da Vincis männ- iska befinner sig i. Jämna tal tilltalar det vi byggt upp när det gäller ordning, hie- rarki och logik. Då kan man fördubbla och halvera – om det sedan rör radio- aktivitet, bridgebud eller kromosomer – och uppnå helhet, balans; åtta, fyra, två, blir – ett.
De udda talen är mycket mindre lock- ande för oss. Det har vi hanterat på olika sätt i vår kultur. Den andra betydelsen av ”udda”, avvikande, är betecknande. Vi demoniserar vissa, framför allt de odelbara: den niosvansade katten (djä-
”Inte så konstigt då kanske, att vi har svårt att göra plats för en femte grundsmak? Vi är fast förankrade i vår föreställning om de fyra tidigare: sött, salt, surt och beskt. Och dessa fyra har ju dugt till att beskriva alla möjliga smakkombina- tioner. ”
CONTRYSMART • HARALD LEANDER
COUNTRY SMART
137