Page 106 - Cell46

Är det något jag vill göra? Nej, det är de inte,
men i dethär fallet finns det ingen annan
utväg, om alla ska kasta sin skit på mig så
kan jag ju åtminstone låta den rinna av som
strilande vatten en natt i juni. Jag vill leva,
utvecklas och skapa en framtid, men
diagnoserna HALLÅ! Diagnoserna har fått allt
detta att ske, inget jag har skrivit under denna
resa är slumpmässigt, allt kan kopplas till
diagnoser, ångest, svårigheter i skolan,
relationer, kärlek, svårt med känslouttryck,
att man sätter upp fasader för att skydda sig
mot saker som annars hade kunnat skada en.

Ser du kopplingen? Att känna sig ensam, att
ständigt hamna i situationer man inte menat
att hamna i och orsaka bråk och konflikter
bara genom att existera, det är så det är att

leva med diagnoser. Man kan inte alltid
kontrollera allt, jag säger inte att du ska
acceptera skit bara för att du är annorlunda,
precis som jag, det jag säger är att din tid
kommer, till dess att det sker så ska du
fortsätta försöka, fortsätta kämpa och
fortsätta göra det du tror på.

100