Page 110 - Cell46

Jag förstod inte när jag var yngre att det var
viktigt att ha fasta rutiner, mål i livet, hur
mycket de små grejerna faktiskt betydde, det
var sådant jag insåg först efter jag hade flyttat
hemifrån, när jag släppt allt som gör att jag
känner mig trygg och lagt det bakom mig.

Jag såg det som en typ av tortyr, när jag dag
efter dag var tvungen att följa samma mönster,
göra samma saker, gå upp samma tid, det var
ju egentligen inte någon som tvingade mig att
göra något, det var bara en känsla.

Jag har under många år mått dåligt både
fysiskt och psykiskt, det var bara det att jag
inte förstod det själv förrän ganska nyligen,
det kanske beror på att jag inte längre vet hur
det känns när man mår bra? Jag antar att

fasta rutiner skapar en förutsägbar miljö och
det sägs att det är bra för personer med
autism av olika slag, men jag är inte så säker
på att det stämmer.

104