Page 12 - Cell46

upprörd. Jag sa att jag skulle bryta hennes
arm om hon öppnade dörren, vilket jag såklart
inte hade gjort varesig hon hade öppnat
dörren eller inte. Jag ägnade inte ungarna
någon som helst uppmärksamhet, jag var helt
inställd på Ida och att allt skulle lugna ner sig
innan någonting går åt helvete. Jag släppte i
alla fall in Ida efter kanske 5 minuter, men det
var efter hon lovat mig att hon skulle hålla sig
lugn. Jag öppnade dörren och kände att jag
behövde rensa mina tankar, så jag tog en
promenad i en timme eller mer. Kände att allt
kanske löser sig framöver ändå. Jag var ute
och skrev till Ida att jag inte hade någonstans
att gå, så hon sa att jag kunde sova på soffan.
Jag la mig där och laddade min telefon, fick
sms att hon var med Rasmus ungefär 15
minuter innan det kom 5 poliser och stormade

dörren. Jag visste att polisen skulle komma,
men såg ingen anledning att försöka rymma.
Jag hade redan förstört hela mitt liv och såg
ingen anledning att göra det värre. Jag kunde
se när de kom på Idas GPS, eftersom jag
kunde spåra alla enheter som var anslutna till
det lokala nätverket. Såg att hon var i
byggnaden när de tog mig, förmodligen i
källaren.

6