Page 144 - Cell46

Det var inte det att jag ogillade familjen jag
bodde hos, jag kände att vi hade en “bad
connection”, att dem inte riktigt förstod mig
och att mina problem var för stora. Tillslut fick
dem och jag nog av varandra och vi nådde ett
gemensamt beslut att det kanske var för allas
bästa att jag flyttade, så jag kunde få ordning
på migsjälv och mitt liv, jag vet att jag alltid
kommer ha dem, det tvivlar jag inte på och jag
vet att dem stöttar mig vad jag än väljer att
göra, det fungerar bara lite annorlunda när
man bor över 20 mil hemifrån. Jag är ändå
tacksam att jag fick spendera så många år i
samma hem och trots att vi inte alltid var
bästa vänner så vet jag att dem alla gjorde sitt
bästa för att ge mig alla förutsättningar, ända
till slutet. Dem har skapat det mesta av den
person jag är idag, det tänker jag inte förneka

och jag är glad att min lillasyster fortfarande
bor kvar där, hon är genuint lycklig och jag vet
att vad det än blir av henne så kommer jag att
vara världens stoltaste storebror. Jag vet att
hon fått växa upp med alla förutsättningar och
möjligheter som jag inte hade som ung, jag är
den familjen evigt tacksam, för att dem stod ut
med mig så länge, för att dem valde att ta
hand om mig och min syster och det finns inte

138