Page 145 - Cell46
P. 145

nog ord i världen för att jag ska kunna
               beskriva tacksamheten jag känner gentemot
               dem, jag tror inte ens att dem någonsin
               kommer förstå det, men nu finns det här, ja
               jag valde att ge er ett eget kapitel, jag vill säga
               tack, på alla sätt som går, inklusive här så
               kapitel 21,

               kapitel 21 är till er, för att ni alltid varit där för
               mig igenom allt från bråk med skolor till
               diagnos och psyk utredningar, genom
               misshandel och lagbrott, ni såg efter mig när
               ingen annan gjorde det och jag önskar att jag
               en dag, när min resa är slut, ska kunna betala
               tillbaka lite av det ni gett till mig, jag lovar er,
               den dagen kommer, ni förtjänar det bästa i
               världen och tyvärr innebär det att jag måste
               vara relativt frånvarande, men en dag, när jag

               mår bra igen, då kommer jag hem och jag
               hoppas, hoppas att ni kan vänta på mig, för
               det kommer ta tid, ja, men i slutändan
               kommer allt att bli bra igen.

               När jag studerat färdigt, vet vad jag vill göra
               med livet och tagit tag i det som håller mig
               tillbaka, då kommer jag hem, vi kan ta en öl
               framför brasan, prata gamla minnen och








                                        139
   140   141   142   143   144   145   146   147   148   149   150