Page 152 - Cell46

man ha något gjort så får man se till att göra
det själv, annars får det vara, så tänker
iallafall jag när det kommer till livet i
allmänhet.

När jag satt inne så hörde jag röster på psyk,
hörde dem från toaletten, hörnen av rummen,
ventilationen, porttelefonen och
kriminalvårdens kom-radios, ja rösterna är
verkligen överallt och jag börjar sakta men
säkert tappa greppet om verkligheten, men
hur vet jag ens att verkligheten är verklig?
Tänk om jag bara lever i en simulation? Tänk
om allt det som vi uppfattar vara verkligt
egentligen inte är det över huvud taget? Det
mina vänner, är ytterligare en bra jävla fråga
som vi aldrig kommer kunna få något riktigt
svar på, men jag antar att den som söker skall

finna, eller vad det nu är man brukar säga.

I vilket fall ansågs jag ha fått en psykos till
följd av trauma, men nu kommer vi till den
jävliga delen i detta kapitel, nämligen att jag
tror att jag fick psykos redan 2018 eller ännu
tidigare, men hur insåg jag det? Jo, nu ska jag
förklara för er vad det var som fick mig att
börja fundera över när det hela började.

146