Page 153 - Cell46

Jag har problem med minnet, det har jag inte
alltid haft, men nu är allt jag kan se när jag
stänger mina ögon en fängelsecell, nästan alla
mina minnen är borta till följd av trauma,
psykos och droger, men de senaste
månaderna har jag börjat se ett skimmer, eller
snarare en suddig kant runt en del av mina
minnen och jag tror att jag vet varför. Det är
för att de “glansiga” minnena egentligen inte
är verkliga över huvud taget utan något som
mitt undermedvetna skapat för att det måste
finnas ett minne på respektive plats och när
jag glömmer bort någonting så måste något
annat inta dess plats.

Med andra ord har jag alltså haft en massa i
mitt huvud som egentligen inte finns och jag
antar att det är mitt sinnes sätt att göra sig av

med childhood trauma och det enda vettiga
jag kan göra är att skriva, det är enda sättet
för mig att veta vad som är verkligt och vad
som inte är det.

Ja, jag har skrivit dagbok varenda dag sen
mars och en del av den finns faktiskt
inbäddad i denhär boken, det är bara det att
jag inte kommer berätta vilka delar som är

147