Page 155 - Cell46

tillbaka på banan igen och ta tag i mitt liv, bli
någonting, ja, det verkar vara en jävla massa
som inte står rätt till med mig, men det gör
ingenting, för jag har funnit mitt kall, funnit
min väg, jag tror att jag vet vart jag är påväg
någonstans, eller jag vet åtminstone vart jag
hör hemma nu och det är inte i Örnsköldsvik,
för mycket skit har hänt där, får ångest varje
gång jag åker dit, det finns för många minnen,
inte bara dåliga, utan även bra och det är nog
dem som gör mest ont, om jag ska vara ärlig.

Jag tänker att i nästa kapitel tar vi och går
igenom vad en psykos egentligen är för
någonting och vad det innebär, så att vi sedan
kan dyka vidare in i min nästa historia. Ja, du
har läst några av mina historier nu, men långt
ifrån alla, vi bara skrapar på ytan.

149