Page 171 - Cell46

Mitt huvud är en röra och ingen vet egentligen
vad som försiggår där inne, inte ens jag, men
jag önskar verkligen att jag hade en aning om
vad det var som pågick och det vet jag inte än
idag, allt jag hoppas på är att det snart ska gå
över, för att leva med psykos och
hallucinationer är inte det roligaste, man
skulle kunna likna det vid en LSD-tripp som
aldrig tar slut.

Så frågan som vi måste ställa oss är vad jag
ska ta mig till och göra med mitt liv nu när jag
börjar få slut på alternativ, dörr efter dörr
stänger sig i mitt ansikte och jag fortsätter
söka mig till andra vägar, denna meningslösa
sommar 23. Mitt livs värsta sommar, förra
året hade jag istället mitt livs bästa sommar,
full av minnen jag delar med mitt ex.

För att inte bli uppslukad av mörkret har jag
valt att blockera alla minnen jag delar med
mitt ex och det är för att jag fortfarande
saknar henne, ensamheten är lika påtaglig
som mörkret och varje gång ett av våra fina
minnen dyker upp så är det inte långt ifrån att
jag är påväg att börja gråta när känslorna åter
svallar över i väntan på chans till försoning.

165