Page 166 - Cell46

Någonstans under dagen hade jag också fått
höra en historia om Saltvik och jag minns inte
riktigt hur den gick, men jag minns att jag
passerade skylten flera gånger och jag
undrade varför jag aldrig kom fram till
anstalten och då sa rösterna att jag måste ta i
när jag närmar mig avfarten. Alltså tog jag i
nästa gång jag såg avfarten och släppte en
riktig brakskit, för jag trodde att det var det
jag skulle göra. Det visade sig att jag var för
långsam och nu måste jag åka runt i
ytterligare 100 år innan jag får en ny chans
att ta mig in på avfarten.

Det började skramla bak och eka i mitt huvud,
rösterna sa åt mig att inte vända mig om eller
se mig omkring om jag ville överleva, så jag lät
bli att kolla, jag kastade en blick på Ruben

som skulle vara min beskyddare i detta
scenario, eller det var iallafall vad jag trodde…
tills det visade sig att Ruben också var en
utomjording och att han tänkte äta upp mig.

Jag kände hur bilen började skaka konstigt
och såg hur solen rörde sig allt närmre,
rösterna sa att Skolgatan var borta, jag gissar
att det är för att jag visste att jag måste flytta.

160