Page 163 - Cell46

pratade med mig. Jag trodde att mitt
familjehem var utomjordingar och att jag
skulle bli dödad av en meteorit och att dem
skulle mörda mig, vilket skrämde skiten ur
mig, jag ska inte ljuga, men jag var så jävla
rädd.

Kriminalvården kom in och hämtade mig på
mitt rum utan minsta förklaring på vart vi var
på väg någonstans, jag visste bara att 3
personer ledde mig till deras bil och vi började
åka mot Umeå, det visade sig att jag skulle till
Umeå från Härnösand för att träffa en läkare,
så dem körde mig till anstalten som ligger där,
det är nämligen en öppen anstalt där uppe
och just där och då fattade jag ingenting.

Vi åkte till en plats jag aldrig tidigare sett och

rösterna sa att vi var tvungna att lämna
Saltvik för att anstalten snart inte längre
skulle finnas kvar, solen rörde sig allt närmre
jorden och snart skulle allting utplånas, det
skulle inte finnas mycket kvar.

Jag kom fram till Umeå och blev satt i en cell
där, fick mat i väntan på… väntan på vad? Jo,
det hade jag faktiskt inte någon större aning

157