Page 4 - (20171215 Dagsutflykter final sida-f\366r-sida.pdf)

ment som restes för att hedra och minnas olika personligheter. Omkring 1880 hade
stenindustrin i Vånevik omkring 400 anställda och många av arbetarna kom från
Tyskland. Även fortsättningsvis hade flera av de större stenfirmorna i Vånevik tyska
ägare. Verksamheten ökade stadigt fram till tiden runt sekelskiftet. Sedan kom
dock flera kriser för den exportkänsliga varan och första världskriget innebar ett
stort bakslag för verksamheten. Det var en mycket omfattande verksamhet, man
tillverkade till exempel fasadplattor för parlamentsbyggnaden i Venezuela, texttav-
lor för Millesgården i Stockholm, holländska skyddsvallar mot havet och pelarna
för konserthuset i Stockholm, men även mer vardagliga ting som talrika gravmo-
nument, skulpturer och gatsten.
Från Tyskland hade man under 1930-talet och början av 1940-talet beställt
stora mängder sten för gigantiska byggprojekt i Nürnberg och Berlin. I Nürnberg,
som skulle bli demonstrationernas och partidagarnas stad, påbörjades ett stadion
med plats för 400 000 (!) åskådare. Berlin skulle bli till en världshuvudstad, kallad
Germania. Behovet av granit var omåttligt. Vånevikssten ingick i den stora beställ-
ningen från 1941, som omfattade årliga leveranser av småländsk granit under tio
år. Från 1943 kunde stenen dock inte längre skeppas till Tyskland utan måste lagras
i Sverige. Men bara några dagar före det tyska sammanbrottet i april 1945 skicka-
des den sista betalningen från Berlin. Fokuseringen på storkunden från Tyskland

84