Page 5 - (20171215 Dagsutflykter final sida-f\366r-sida.pdf)

blev dock stenbrottets undergång efter krigets slut. Man hade satsat allt på en enda
kund och lyckades inte tillräckligt med att hitta nya kunder respektive anpassa sig
till deras önskemål. I liten omfattning fortsatte man brytningen, men 1958 lades
sista stenbrottet i Vånevik ned.
För Våneviks del höggs den så kallade Hitlerstenen i Gamlehult, på andra sidan
om E20 vid Södra Vånevik. Oskarshamns kommun har ett parti Hitlersten kvar
som bland annat används för utsmyckning av rondeller.
Stenindustrins utveckling i norra Kalmar läns kustland hänger även intimt sam-
man med urbaniseringsprocessen under 1800-talets senare hälft, både på den euro-
peiska kontinenten och i Sverige. Städerna växte snabbt och där användes sten till
gatubeläggning, bostadshus, offentliga byggnader, järnvägsbyggen och kajer. En ny
stenålder var på väg. Den främjades också av att tidsandan krävde storslagna bygg-
nadsverk i ett beständigt material.
Arbetet i stenindustrin var tufft och farligt. I Ångkransbrottet, som är utgångs-
punkten för utflykten, omkom August Ohlsson i en sprängolycka och en annan
arbetare, ”Lille Hans”, krossades under ett nedfallande stenblock. Stenhuggarna
hade ofta problem med händerna, och det var vanligt med kläm- och sårskador.
Sjukdomen silikos (stendammslunga) orsakade stora plågor och för tidig död bland
stenarbetarna. Flisor från borr och mejslar eller stenflisor hamnade i ögonen. Det
Lämningar från stenbrott.
inträffade sprängolyckor med för tidiga explosioner eller ångpannor som smällde.
Och då får man ha i åtanke att fram till 1908 hade arbetsgivarna inget olycksfalls- Följande uppslag: Vid havet.
ansvar…

85