Page 8 - (20171215 Dagsutflykter final sida-f\366r-sida.pdf)

Bro cirka 400 meter nordöst Livet var hårt för alla, inte bara för männen i stenbrotten. Sonja Magnusson,
om Ångkransbrottet.
dotter till en stenhuggare, ger en bild av hemmet: ”Pappa var stenhuggare. Mamma
gick upp först om morgnarna och kokade kaffe till honom. Vi hade 2 rum och var 10 barn. I det
ena rummet, finrummet, som vi kallade pappas rum, sov mamma och pappa. Vi barn delade
på det andra.” När stenindustrin blomstrade blev barnantalet så stort att Vånevik
fick en egen skola. Efter den sexåriga folkskolan började en del pojkar arbeta som
stenhuggare. Flickorna fick börja jobba borta, till exempel som pigor hos rikare
familjer. Det fanns två affärer, ett missionshus, ett musikhus och en skola i Våne-
vik. Samtliga dessa byggnader finns kvar, men är nu i privat ägo och används som
bostäder eller fritidsbostäder.
Under 2010-talet kom planer upp på att exploatera ett område i södra Våne-
vik för bebyggelse. Kommunen hittade då en bortglömd detaljplan från 1944 som
gjorde det möjligt att anlägga villatomter i området. Naturvänner har protesterat
mot planerna och det har även gjorts flera inventeringar som visat på områdets
höga biologiska värden med en lång rad skyddade arter. Även insamlingsstiftelsen
Naturarvet anmälde under 2017 intresse för att köpa gammelskogen med syftet att
bevara den för framtiden. Det finns alltså goda förhoppningar om att området kan
bli ett natur- och kulturcentrum istället för villatomter.

88