Page 100 - Cell46

Det gick så långt med mitt mående att jag
vägrade äta, ta mediciner och dricka vatten.
Jag låg i min säng i flera dagar och åt kanske
en gång varannan dag, intog ingen vätska, jag
bara låg där.

Efter ett par dagar blev de oroliga över mitt
välbefinnande, så pass till den grad att de
ansåg att det var fara för mitt liv om jag inte
började äta och dricka.

Jag sov ingenting på grund av alla intryck och
för att jag har ADHD, samt att jag inte kände
mig trygg på en anstalt där kriminalvården
både jävlades med mig och satte en mikrofon i
mitt öra, eller det var iallafall vad jag trodde
att dem hade gjort när jag befann mig där. Jag
litade inte på någon och det gör jag fortfarande

inte, de enda personer jag verkligen litar på är
min morbror, mig själv och min bästa vän, det
är nog lika bra när allt kommer omkring.

Jag vägrade prata, äta och dricka, det kom in
folk i mitt rum som försökte få mig att prata
flera gånger utan resultat, jag hade verkligen
noll förtroende för kriminalvården och ännu
mindre för vården, jag trodde att dem alla

94