Page 96 - Cell46

Den här historien handlar om kvällen jag
trodde att jag hade fått i mig gift igenom
massa nålar som satt i väggarna och sängen.

Även denna gång trodde jag att det var slutet,
men vi kommer till det. Jag hade fått i mig för
många nålar med gift och visste att jag inte
hade lång tid kvar på mig att leva, dem sa att
dem hade kunnat rädda mig med blodpåsar
om det inte fanns så mycket gift i min kropp
och dessutom hade dem för få påsar i
ambulansen, så dem kunde inte göra något
annat än ge mig lite mer tid, tillräckligt för att
säga hejdå till en person och detta mirakel
skulle ske genom att pumpa runt giftigt blod i
min kropp, vilket jag var villig att gå med på
för att få träffa Ida en sista gång, berätta hur
ledsen jag är för allt och säga till henne att jag

hoppas hon en dag finner lyckan i någon
annan.

Jag ville få en chans att säga att jag var
tacksam för allt, att jag är villig att förlåta
henne för allt, att jag vill lämna den här
planeten i frid. Jag kände hur sängen
skakade, det var som att någon sköt den
framför sig, men jag såg ingen där, så jag

90