Page 92 - Cell46

ett mönster, jag tvivlade starkt på att jag
skulle släppas ut, men hoppades på att det
skulle hända, eftersom morsan trots allt hade
betalat lösensumman dem krävde för att
släppa ut mig.

Jag var helt övertygad om att mitt familjehem
höll mig gisslan och att de var galna. Jag
trodde liksom aldrig det om dem, men där
fanns bevisen svart på vitt att dem var helt
vansinnigt tokiga som kräver lösensumma för
en person som inte en jävel bryr sig om, det sa
jag också till dem, att det var ren galenskap
att tro att någon ens skulle bry sig.

Det slutade iallafall med ytterligare en dag av
hallucinationer och känslan av att cellen rörde
sig, som om hela rummet stod på en lastbil.

Ja, det kändes verkligen som att rummet var
lastat på en lastbil och rörde sig.

Den andra händelsen ägde rum en kväll några
dagar senare, jag låg i min säng och hörde
röster prata om knark, vapen och falska
sedlar. De sa att de visste att jag hade hört för
mycket och diskuterade sinsemellan vad de
skulle göra med mig. Om de skulle döda mig

86