Page 94 - Cell46
P. 94

En av rösterna som jag inte kände igen sa att
               jag inte kan prata om jag är död och då
               började visan om igen, jag låg på den hårda
               madrassen i min säng och lyssnade på hur
               historien upprepade sig och ännu en gång
               började de diskutera vad dem skulle göra med
               mig, om dem skulle skjuta eller förgifta mig.

               Jag trodde att jag befann mig i en situation
               där jag hade möjligheten att förhandla om mitt
               liv, så det var precis vad jag försökte göra.





























                                         88
   89   90   91   92   93   94   95   96   97   98   99